Stipendiater 2026   Nyligen uppdaterat!

2026 års Irisstipendiater

Några av 2026 års Irisstipendiater

I år fick 40 framåtsträvande kvinnor dela på 2,5 miljoner kronor när Iris-stipendiet delades ut i Göteborg den 24 mars. Stiftelsens ordförande, Christina Backman, berättade om donatorn Iris Jonzén‑Sandblom, och de närvarande stipendiaterna presenterade sina projekt, mottog diplom samt fick boken om Iris. För dem som inte hade möjlighet att närvara lästes egna skrivna presentationer upp av Helen von Sydow i samband med utdelningen av diplomen.

Under ceremonin fick vi även ta del av musikaliska inslag från två av årets stipendiater: Malin Fransson, som framförde två stycken på fiol, och Amanda Flodin, som sjöng ett verk av Hildegard von Bingen.

Även i år har stipendiekommittén, bestående av Anna Mannheimer, Helen von Sydow och Klementina Österberg, gått igenom och värderat de drygt 800 ansökningar som inkommit till stiftelsen. Deras arbete har lett fram till ett urval bland alla de fantastiska kvinnor som sökt stöd för sina projekt. Stiftelsens styrelse har därefter fattat beslut om årets utdelning.

Inom kort presenteras stipendiaterna med text och porträtt.

Amanda Flodin

Jag är frilanssångerska med fokus på nutida och tidig musik samt att skapa ett starkt personligt uttryck i dessa stilar. Jag har uruppfört sex samtida operor på svenska med det normkreativa operakompaniet Man Must Sing.

Tillsammans med lutenisten Anders Ericson ska jag spela in en CD-skiva: Förgät mig ej – sånger till den Svenska Lutan. 
Den Svenska Lutan är ett unikt svenskt instrument som utvecklades i Stockholm på 1770-talet. Instrumentet blev extremt populärt, men föll ur mode på 1830-talet. Tusentals stycken finns bevarade men har legat ospelade tills nu. Anders Ericson är den enda lutenisten i modern tid som spelar Svensk Luta, och han använder originalinstrument av mästerbyggaren Johan Jerner.

Tillsammans har jag och Anders skapat programmet ’Förgät ej mig- sånger till den Svenska Lutan’ som vi framfört tex hos Kammarmusiklubben Krinolin i Malmö, Göteborgs Kammarmusikförening, Alla helgona Kyrka i Nyköping och Hemsjö Kyrka. En spännande aspekt med denna unika repertoar är att det till viss del är musik som ursprungligen är skriven för solist och orkester, till exempel operaarior, men i de originalnoter för svensk luta som Anders Ericson hittat så är musiken arrangerad för just sång och luta. Den Svenska Lutan användes ofta i en mindre salong, kanske i hemmet, så då kan vi framföra arior som vi är vana att höra med full orkester och en stor röst, men istället i ett intimt kammarformat. Det blir ett sätt att tillgängliggöra den musik som annars spelas på ett konsert/ operahus. Att texterna från exempelvis Haydns Skapelsen och Mozarts lieder dessutom är översatta till svenska förstärker ytterligare känslan att musiken ska nå ut och förstås av ’vem som helst’.

Se video:

https://youtu.be/8TTIDHbhsyY?si=MIvikFqBBr81Mhxd

https://youtu.be/8TTIDHbhsyY?si=p5ozKr6lHaSj7V8S

Anna Sundelin

Det är med stor glädje och ödmjukhet som jag tar emot IRIS-stipendiet som en av årets stipendiater. Jag är doktorand vid avdelningen för Plastikkirurgi och ST-läkare på Transplantationscentrum vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Ämnet för mitt doktorandprojekt är medfödda deformiteter i skallbenet, så kallad kraniosynostos.

Som del av mitt doktorandprojekt ska vi genomföra ett samarbete med Department of Biomedical Engineering vid University College London där vi genom avancerade biomekaniska metoder ska analysera skallens form vid kraniosynostos och formföränding som uppnås av operation. Med projektet kommer vi att flytta fram kunskapsläget inom området och skaffa oss mycket värdefulla kunskaper som kommer ligga till grund för utveckling av vården för patienterna. Som del av projektet ska jag som doktorand bo och arbeta i London, tack vare stipendiet kan vi delfinansiera det planerade projektet.

Annelie Ahlin

Jag heter Anneli Ahlin jag är doktorand på Göteborgs Universitet och jobbar som biträdande rektor inom grundskolan. Mitt forskningsintresse rör frågor om skolutveckling, ledarskap, organisation och skolledares arbete. Ett särskilt intresse finns gällande hur rektorsyrket förändrats över tid samt hur skolledare samarbetar och delar ledarskap. Sedan skollagen 2010 fastslog att det bara finns en rektor per skolenhet har skolledarskapet i Sverige förändrats i grunden. Rektorsuppdraget har breddats, ansvar har koncentrerats och allt fler skolor leds i dag av skolledningsteam där rektorer och biträdande rektorer delar ledarskapet. I min pågående avhandling undersöker jag hur denna omorganisering påverkar skolledares arbete och hur ledarskap formas i skolledningsteam. Med ett meningsskapandeperspektiv och utifrån intervjuer och observationer synliggörs hur olika tolkningar av uppdrag, ansvar och roller påverkar samarbete, beslutsfattande och vardagspraktik.

Med hjälp av IRIS-stipendiet kan jag genomföra ett projekt där jag ska sprida mina forskningsresultat om hållbart delat ledarskap i skolledarteam. Målet är att göra forskningen begriplig, relevant och direkt användbar för skolledare, särskilt kvinnliga skolledare som bär stora delar av skolans ledningsarbete i Sverige idag. Jag är så tacksam för denna möjlighet och det är en stor ära att få motta Iris-stipendiet.

Astrid Askberger

Jag arbetar med en film om en fotografs resa från ung och lovande till att plötsligt vara gammal och erkänd. Agneta Ekman Wingate, var min granne och inspirationskälla när jag växte upp. I sommar fyller hon 84 år. Stipendiet kommer att användas till inspelningen av filmen och till klippning.

Caroline Lundblad

Född 5 december 1979 i Göteborg, koreograf, dansare, performancekonstnär och pionjär inom danskonsten butoh. Jag utbildade mig vid Laban Centre i London. Under mina studier kom jag i kontakt med butoh då jag såg en föreställning med den internationellt kända gruppen Sankai Juku. Det ledde till att jag efter min dansexamen tillbringade två år i Japan i ett självförsörjande butohdans kompani lett av Min Tanaka, därefter följde studier för Susanna Åkerlund i Sverige och medverkan i butohgruppen SU-EN. Sedan 2008 har jag dansat solo under artistnamnet Frauke och arbetat med mina egna uppsättningar i Sverige och internationellt.

År 2019 koreograferade jag den nyskrivna operan Schlagt sie tot! på Malmö Operahus i Sverige.  Jag har även arbetet som modell i olika sammanhang, bl.a som redaktionell modell för Harper’s Bazaar Taiwan. Min senaste dansföreställning Pearl presenterades på turné med Riksteatern. Sedan 2020, då jag blev introducerad till min Noh mästare i Kyoto, har min fascination och passion för Noh teatern vuxit fram. Stipendiet ger mig möjligheten att under ett år ägna mig åt fördjupning och kompetens utveckling inom Noh teatern vid Oe Noh teater under vägledning av Noh mästare Oe Nobuyuki.

Min intention att ägna mig åt Noh teater har varit att utmana mina färdigheter som dansare och koreograf, att få lov att expandera och ta mitt uttryck vidare. Noh härstammar från en tid då religion och konst flöt samman och det finns en koppling till esoterism, och ett komplext mönster av associationsidentifiering. I medeltida Japan fanns en icke dualistisk syn på det yttre ( poesi, ikoner, kostymer, sakrala platser etc. ) och den ”gömda” verkligheten. Noh är idag min största inspirations källa. Jag drömmer om att vara en brygga mellan Noh teatern och resten av världen. Efter genomförd konstnärlig fördjupning planerar jag ett nytt dans verk med titeln Kagami och under 2028 -2029 turnera internationellt.

Noh har länge varit en mansdominerad konstform, men kvinnor tilläts bli professionella utövare på 1940-talet. Idag finns det kvinnliga Noh skådespelare som framför pjäser, även om de fortfarande utgör en minoritet inom genren. Jag är mycket tacksam att jag fått denna möjligheten och jag hoppas att jag kan öppna dörren för andra.

Cecilia Kärrberg

Överläkare, Med.Dr.

Specialist i obstetrik och gynekologi

Vårdenhetsöverläkare för cervixdysplasi och vulvaförändringar (CDV), Gynekologi och reproduktionsmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Göteborgs universitet, Sahlgrenska Akademin

Jag kommer att använda stipendiet till en registerstudie där vi ska undersöka om humant papillomvirus (HPV), som orsakar livmoderhalscancer och dess förstadier, även kan vara involverad vid missfall.

Clara Pettersson

Jag heter Clara Pettersson, är 26 år gammal och arbetar just nu på att ta mitt gesällbrev i möbeltapetsering. Jag har stora drömmar om att vår befolkning ska bli mer medveten om hur vi ska ta vara på resurser som redan finns och som kräver minimal påverkan på jordens tillgångar. Genom att då kunna tapetsera om gamla, slitna möbler och ge dem ett nytt liv istället för att slänga och köpa nytt.

Till sommaren kommer jag att starta min egen tapetserarverkstad där jag kommer att tapetsera om gamla, slitna möbler och ge dem ett nytt liv istället för att slänga och köpa nytt. För mig är det viktigt att sprida kunskap vidare, därför kommer jag även att hålla kurser i yrket samt ta emot lärlingar och praktikanter. En annan sak som alltid har legat mig varmt om hjärtat är att hjälpa de som inte har en fungerande vardag. Många kvinnor drabbas av utbrändhet och psykisk ohälsa någon gång under sin livstid. Därför vill jag hjälpa andra kvinnor att må bättre och så småningom ta sig ut på arbetsmarknaden igen. Hos mig kan man få lära sig möbeltapetsering, sy produkter utifrån spillmaterial, ekonomi, hushållsarbete mm. Dessutom vill jag erbjuda en rofylld och läkande miljö på landet där jag planerar att starta min verksamhet.

Jag är väldigt tacksam över att få ta del av Iris-stipendiet som kommer hjälpa mig och andra kvinnor framåt.

Daha Hassan

Jag är ST-läkare inom onkologi och arbetar för närvarande vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Mitt intresse för medicin, särskilt cancerområdet, har formats av erfarenheter från länder med olika kulturella förutsättningar.

Med hjälp av stipendiet kommer jag att genomföra en klinisk observership i Sydkorea med fokus på cancerbehandling. Cancer är ett komplext och snabbt utvecklande område, och vistelsen ger mig möjlighet att ta del av nya behandlingsstrategier i en annan vårdkontext och demografi.

Min förhoppning är att denna erfarenhet ska bredda mitt perspektiv och bidra till mitt arbete i en mångkulturell vårdmiljö.

Stort tack till IRIS-stipendiet för stödet och möjligheten att genomföra denna vistelse.

Daniella Eriksson

Jag heter Daniella Eriksson och är danskonstnär med bas i Falun, verksam inom samtida dans både lokalt, nationellt och internationellt.

I mitt arbete möter jag ofta tränings- och utbildningsmiljöer där kroppen formas genom starka krav på disciplin, kontroll och prestation. För många kvinnor innebär detta att kroppen tidigt blir något som ska bedömas, korrigeras och optimeras – snarare än en plats för lyhördhet, kraft och utveckling. Jag har därför under lång tid intresserat mig för rörelsepraktiker som stärker kroppen inifrån och som kan stödja både konstnärlig utveckling och teknisk fördjupning.

Med stöd av Irisstipendiet kommer jag att genomföra de avslutande stegen i utbildningen till certifierad Gyrokinesis®-instruktör. Gyrokinesis® är en metod som arbetar med ryggraden, andningen och nervsystemet genom cirkulära och rytmiska rörelser. För mig erbjuder den en praktik där rörlighet, organisk styrka och kroppslig intelligens kan utvecklas på ett hållbart sätt över tid – och där danstekniken stärks inifrån.

Efter certifieringen är mitt mål att kunna erbjuda regelbundna Gyrokinesis®-klasser i Falun och hålla workshops nationellt. I dag finns det endast ett mycket begränsat antal certifierade Gyrokinesis®-instruktörer i Sverige, och jag hoppas därför kunna bidra till att göra metoden mer tillgänglig. Jag är mycket tacksam för Irisstipendiet, som gör det möjligt för mig att ta detta steg och på sikt skapa fler sammanhang där kvinnor kan utvecklas som dansare utan att kompromissa med kroppens integritet eller den inre trygghet som krävs för långsiktig och hållbar utveckling.

Elin Boström

Idag pratar vi mycket om hållbarhet, och vi behöver också platser där hållbarhet kan få omsättas och testas i praktiken. Därför startade jag den ideella föreningen Skyttorps skogsträdgård, som sköter om en glänta och ett skogsparti i ett litet samhälle utanför Uppsala. För mig är omställningen till ett hållbart liv inte bara något vi ska förstå i huvudet, utan något vi behöver få känna i kroppen. Skyttorps skogsträdgård är ett försök att i praktiken svara an på larmrapporter om ökad psykisk ohälsa, brist på mening i tillvaron, klimatkriser, artdöd, och bristande framtidstro. I skogsträdgården experimenterar vi fram en plats för biologisk mångfald, lärande, hållbar matproduktion, gemenskap och klimatanpassning. Vi planterar nöt och fruktträd och skapar möjlighet för ökad vistelse utomhus. Ett uteklassrum ger plats för lärande i formell och informell form. Men framför allt har vi roligt tillsammans och ger utrymme för människans fantastiska förmåga att skapa och vara en positiv kraft.

Jag heter Elin Boström och är odlare med starkt intresse för skogsträdgårdsodling. Jag är också lärare i filosofi, projektledare och permakulturist, och är mycket tacksam för Irisstipendiet som möjliggör en utveckling av platsen för barn och föräldrar. Jag kommer att resa till Schweiz och Tyskland för att lära mig mer, och sedan utveckla naturbaserade lekupplevelser för att främja barns naturkontakt. Med de här medlen vill jag skapa konkreta inbjudningar till lek och upptäckt, rörelse och relation genom strukturer som smälter in i landskapet och lockar till interaktion med övrig natur.

Ellen Odéus

Genom Iris-stipendiet får jag möjlighet att delta i en internationell sömnkonferens där jag kommer att presentera mina forskningsresultat och knyta värdefulla kontakter. Jag arbetar som arbetsterapeut på Drottning Silvias barnsjukhus och är samtidigt doktorand vid Göteborgs universitet.

Vid konferensen ser jag fram emot att lyfta min forskning om föräldrars (främst mammors) upplevelser av föräldraskap i relation till ungdomar med sömnsvårigheter i kombination med ADHD och /eller autism. Studien belyser hur föräldrar navigerar vardagen, försöker skapa hållbara rutiner och hantera den sömnrelaterade stressen som påverkar hela familjelivet.

Genom att synliggöra föräldrarnas erfarenheter hoppas jag bidra till ökad förståelse och utveckling av ett bättre omhändertagande och mer träffsäkra stödinsatser.

Det är med stor glädje och tacksamhet jag tar emot stiftelsens stipendium, och jag ser fram emot att förvalta denna möjlighet på bästa sätt.

Ellen Tingström

Som en av årets IRIS-stipendiater vill jag först uttrycka min stora tacksamhet över möjligheten att komma närmare min dröm – att få skriva, något jag älskar, och samtidigt bjuda in fler till naturvetenskapen.

Jag är student i materialkemi och har alltid haft en stark kärlek till att skriva. Jag drivs av nyfikenheten att förstå världen och viljan att göra naturvetenskapen begriplig, levande och spännande för fler genom texter som gör det komplexa mänskligt och meningsfullt.

Med stöd från IRIS-stipendiet vill jag skriva och publicera texter som väver samman forskning med natur- och vardagsupplevelser och visa att vetenskapen inte är något avskilt från livet, utan ett sätt att förstå det. Detta projekt är en förlängning av min ambition att bidra till en mer inkluderande vetenskapsdialog. Jag vill utmana föreställningar om vem som får vara expert, vem som får ta plats och hur forskning kommuniceras. När fler förstår och inkluderas i vetenskapen kan fler också känna sig hemma i den – och bidra med nya perspektiv som driver både teknisk utveckling och demokratisk förändring framåt.

Ett stort tack till Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns stiftelse för förtroendet. Det betyder mer än ni anar.

Emilie Strandberg

Jag är skådespelare, regissör, dramatiker samt bildkonstnär och har sedan min examen från Teaterhögskolan i Malmö frilansat på många teatrar men främst arbetat på Göteborgs Stadsteater. Jag är en kreativ och driven person som är envis och har svårt att ge upp, egenskaper som sammantaget nog kvalificerar mig som framåtsträvande! Jag har, tillsammans med vänner, startat Hagestad Sommarteater på Österlen, där vi spelat Tjechovs Tre systrar till kritikernas och publikens jubel. Vi arbetar nu inför sommarens uppsättning: Den bergtagna av Victoria Benedictsson. Samtidigt målar jag till en utställning och förbereder föreställningen som jag tack vare Irisstipendiet får möjlighet att genomföra – min pjäs Ship Song på Kinesiska muren.

Ship Song tar avstamp i Marguerite Duras roman Emily L. Den utspelar sig, liksom Duras roman, på ett kafé i ett kustsamhälle där livet tycks stå still, en folktom plats som fylls av några få udda karaktärer. Varför vill vissa bort medan andra stannar? Vad händer med den som lämnar och hur är det för den som blir kvar? Och hur mycket saknad tål egentligen en människa? Pjäsens tematik är sorg, förlust och längtan efter att mötas igen, att tillhöra.

Jag har skrivit på min pjäs under flera års tid och för drygt ett år sedan fann jag den perfekta platsen att spela den på: Kinesiska muren, på Skeppsbron. Det är ett fantastiskt ställe, fyllt av skapande människor och möjligheter. En gammal kinakrog som återuppstått som kreativ mötesplats. Jag fick möjlighet att göra en iscensatt läsning där förra våren. Det blev mycket lyckat och gav mig lust att ta ytterligare ett steg – en fullskalig uppsättning av min pjäs, på samma plats. Jag har nu erhållit projektstöd från Göteborgs Stad och Konstnärsnämnden och är mycket glad för det – men stödet räcker inte för att ge mig själv lön under förberedelsetid och repetitionerna. Det är detta jag önskar använda stipendiepengarna till och jag är så tacksam för att Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns stiftelse beviljat mig stöd för att genomföra min uppsättning.

Med Ship Song vill jag sätta segel och låta drömlika skeenden, storslagna tankar och innerliga möten få publiken att uppleva en stund av möjlighet. Möjligheten att känna att så här kan livet också gestalta sig. När människor möts, i en f.d. restaurang vid hamnkajen. Att nästan alla skådespelare (förutom en) och teamet enbart består av kvinnor bör kanske också nämnas.

Giorgia Ortolani

Mitt namn är Giorgia Ortolani och jag är forskare inom strukturbiologi. Jag studerar humant papillomvirus (HPV), ett mycket vanligt virus som ibland kan orsaka cancer. Min forskning syftar till att förstå hur HPV etablerar långvariga infektioner genom att undersöka virusets molekylära maskineri. Genom att ta reda på hur viruset fungerar och överlever i kroppen hoppas jag kunna bidra till en djupare förståelse av infektionens allra tidigaste steg.

För att göra detta använder jag avancerade metoder inom strukturbiologi som gör det möjligt att visualisera biologiska molekyler i mycket stor detalj och att följa hur de förändrar form medan de arbetar. På så sätt kan man koppla virusets struktur till dess funktion och bättre förstå de dynamiska processer som är avgörande för infektionen. Mitt arbete förenar grundforskning om hur virus fungerar med frågor som är mycket relevanta för människors hälsa.

På längre sikt hoppas jag att denna forskning kan bidra till att lägga grunden för nya sätt att förebygga eller behandla långvariga HPV-infektioner innan de utvecklas till allvarlig sjukdom. På så sätt knyter mitt arbete samman grundläggande molekylärvetenskap med det bredare målet att förbättra förebyggandet av HPV-relaterad cancer.

Hanna Tazarvi

Jag är född i Shiraz, Iran – en stad där poesi, styrka och mänsklig värdighet alltid har haft en röst. Min resa har fört mig till Sverige, där jag har fått möjlighet att studera, utvecklas och bygga vidare på mina drömmar. Jag känner en djup tacksamhet över att få bidra tillbaka till det samhälle som gett mig trygghet och nya möjligheter.

Jag arbetar som sjuksköterska och vidareutbildar mig till specialistsjuksköterska inom psykiatri vid Göteborgs universitet. I mitt arbete har jag sett hur avgörande det är att möta människan bakom diagnosen. Därför har personcentrerad vård blivit en självklar grund i mitt arbete och mitt sätt att tänka.

Ur detta engagemang har jag skrivit en artikel och skapat ett bildprojekt om mötet mellan vård och människa. Arbetet har blivit accepterat för presentation vid en internationell kongress om personcentrerad vård. Genom mitt företag HannArt Care förenar jag konst, fotografi och psykiatri för att främja psykisk hälsa, särskilt bland barn och unga.

Att få ta emot Irisstipendiet är en stor ära. Det ger mig möjlighet att vidareutveckla mitt projekt och dela mitt arbete i ett större och internationellt sammanhang, med förhoppningen att bidra till en mer mänsklig och närvarande vård.

Ingela Parmryd

Jag är professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och har under hela min akademiska karriär varit engagerad i jämställdhetsfrågor. Längs vägen har jag observerat, dokumenterat och slagits mot den olikabehandling män och kvinnor får. Just olikabehandlingen är en starkt bidragande orsak till att det är svårt för kvinnor att nå höga positioner. Såväl inom akademin som på andra platser. Mitt projekt går ut på att omvandla mina iakttagelser och erfarenheter till ett brädspel där det med humor som vapen synliggörs hur kvinnor motarbetas att klättra på karriärstegen. Målet är att spelet ska användas i obligatorisk ledarskapsutbildning för att ge kvinnor och män mer jämlika villkor framöver. Spelet kommer också att hjälpa kvinnor tidigt i karriären att undvika fallgropar.

Ing-Marie Litsgård

Jag heter Ing-Marie och jag går mitt sista år på Möbeltapetserarutbildningen på Stenebyskolan i Dals Långed.

Vill börja med att rikta ett stort tack till Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns Stiftelse som har underlättat min framtida uppstart inom Möbeltapetserivärlden och bidragit till mitt Gesällprov, genom att bevilja min ansökan till IRIS-Stipendiet!

Jag har så länge jag kan minnas hållit på med något estetiskt. Jag snickrade i verkstaden hemma på gården som barn. Tecknade, sydde, byggde små saker och målade, sjöng i kör. Som vuxen utbildade jag mig till musiker, jobbade som aktiv musiker i 20 år, bla på Malmöoperan, Dalasinfoniettan och frilansade i flera av Sveriges symfoniorkestrar, var platsansvarig på ett vandrarhem och jobbade även inom handels några år, men fortsatte att uttrycka mig konstnärligt på många olika sätt på fritiden. Viljan och behovet att uttrycka mig med händerna och skapa bilder och saker ur mitt inre estetiska seende följde hela tiden med mig. Jag har alltid varit intresserad av hantverk och har haft en längtan att även fördjupa mig mer i ett hantverk men inte haft tiden. Men hösten 2024 fick jag äntligen möjlighet att avsätta 2 år till Möbeltapetserarutbildningen vid Stenebyskolan. Längtan efter just denna utbildning kom efter att jag gått en sommarkurs vid Steneby 7 år tidigare. Nu kunde jag både få sy och snickra samtidigt och använda mitt konstnärliga öga. Knyta ihop säcken med att använda hela min estetiska personlighet i detta för mig nya område och använda all min känsla för form, konstnärlighet, noggrannhet och perfektion. Vilken ynnest!

Jag brinner också för återbruk och återvinning och vill visa att det blir både unikt, värdefullt och väldigt fint att göra om sina kära möbler istället för att köpa nytt. Jag är ännu inte etablerad inom möbeltapetserarvärlden och med Irisstipendiet får jag nu en otroligt värdefull hjälp med att starta upp min nya möbeltapetserarverkstad. Jag känner mig också som en god kvinnlig förebild genom att våga byta inriktning sent i livet och våga nytt och hoppa ut på djupt vatten. Stipendiet är också en stor ekonomisk hjälp till mitt Gesällprovsgenomförande som sker nu våren 2026.

Stort tack ännu en gång för IRIS-stipendiet!

Jessica Ekström

Jag är verksam som bildkonstnär i Göteborg med en masterexamen inom konstnärligt fotografi vid HDK-Valand samt utbildad yrkessvetsare med TIG-svetsinriktning. Min konstnärliga praktik tar utgångspunkt i den socialt och kulturellt konstruerade bilden av kvinnan och i den objektifiering som uppstår i samspelet mellan blicken, den kvinnliga kroppen och fotografiet. Metall är ett återkommande material i min praktik och TIG-svetsning möjliggör hög precision, arbete med tunnare material samt estetiskt bearbetade fogar.

Med Iris Stipendiet kommer jag att finansiera en praktikplats med specialiserad TIG-svetsinriktning inom ett scenografiskt och konstnärligt sammanhang där teknik och gestaltning samverkar. Scenografiska konstruktioner och rumsliga lösningar ställer höga krav på materialkunskap och hantverk, vilket gör praktiken särskilt relevant för mitt konstnärliga arbete och yrkesroll som TIG-svetsare.

Karin Rosén

Mitt namn är Karin och jag är både stolt och tacksam över att ha fått Irisstipendiet.

Jag arbetar som behandlare på Familjeteamet i Motala och möter dagligen familjer som kämpar för att få ihop sitt liv och vardag.

Tidigare arbetade jag på ett behandlingshem för flickor med självskadebeteende. Där väcktes min övertygelse om att vi behöver fler vägar till läkning än enbart samtal. Det ledde till att jag utbildade mig till instruktör i ”Dans för hälsa”, där jag tydligt ser hur rörelse och gemenskap stärker tjejers psykiska och fysiska hälsa.

Mitt nästa steg är att utbilda mig i traumaanpassad yoga, för att kunna stötta flickor och kvinnor vidare efter trauma, stress och psykisk ohälsa.

Tack vare detta stipendium kan jag nu påbörja den utbildningen redan i vår.

Katja Smits

Jag heter Katja Smits, är 29 år och har varit bosatt i Göteborg i snart tio år men kommer ursprungligen från Uppsala. Idag arbetar jag som doktorand inom medicinsk strålningsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Min forskning fokuserar på behandling av cancer med radioaktiva läkemedel, så kallad radionuklidterapi. Inom mitt doktorandprojekt studerar jag särskilt hur dessa behandlingar påverkar patientens benmärg, som är det mest strålkänsliga riskorganet vid denna typ av terapi. Målet är att på ett tillförlitligt sätt kunna uppskatta stråldosen till benmärgen efter behandling, för att kunna förutsäga biverkningar hos patienter och i förlängningen optimera och individanpassa behandlingen.

Tack vare ett stipendium från Iris Jonzén-Sandbloms och Greta Jonzéns stiftelse kommer jag i maj 2026 att få möjlighet att tillbringa två månader i Würzburg, Tyskland, för att arbeta vidare med ett av mina doktorandprojekt. Där kommer jag att samarbeta med en forskargrupp för att utveckla en AI modell som möjliggör mer tillförlitliga beräkningar av stråldosen till benmärgen.

Jag är mycket tacksam för Iris-stipendiet, som täcker kostnaderna för resa och boende och därmed gör vistelsen möjlig. Utbytet innebär en värdefull möjlighet att fördjupa mina kunskaper, utvecklas som forskare och ta del av en internationell forskningsmiljö.

Li Zakrisson

Som utbildad beteendevetare har jag alltid arbetat med ett passionerat intresse för lärande och kompetensfrågor även om mina yrkestitlar har varierat. Under mina verksamma år har jag sett ett behov av att belysa våra olika kognitiva förmågor när det kommer till arbetsplatser. Mer specifikt är det personer som är dubbelsidiga med både hög begåvning och npf-diagnos som fångat mitt intresse. Man brukar säga att dessa personer är twice exceptional och de har ofta en fantastisk förmåga att se det åttonde mönstret av sju kända mönster.

Detta fält är tämligen okänt i Sverige och genom därigenom tappar vi också ett behövligt tillskott i diskussionen om hur vi ska lösa våra nutida och framtida utmaningar. Jag vill skapa kunskap kring hur vi kan använda förmågan hos personer med twice exceptional i näringslivet för både ledarskap likväl som för arbetsmiljö.

Jag kommer använda mitt stipendie för att läsa en internationell Executive MBA-utbildning där jag arbetar casebaserat med en genomförandeplan för insatser som handlar om att både öka och främja vår kunskap om personer med twice exceptional.

Linda Västrik

Jag är filmregissör och fotograf. 2013 avslutade jag långfilmen DE DANSANDE ANDARNAS SKOG (https://www.sfanytime.com/sv/movie/de-dansande-andarnas-skog). Under arbetet med filmen levde jag med ett av världens äldsta urfolk Akafolket som bott i Kongobasinen sedan långt mer än 15.000 år tillbaka. Deras kultur är mycket utvecklad ekonomiskt, socialt och andligt i relation till hållbarhet. De har ett ultramodernt fungerande cirkulärt samhälle med hög fysisk, psykisk och andlig hälsa. De har tex klassats som världens bästa fäder.

Under den tiden jag levde med dem introducerades jag till flera av deras ritualer kring existentiella övergångar i livet. De poängterade att jag skulle föra vissa av dessa praktiker vidare. Med hjälp av Irisstipendiet vill jag nu gå igenom mina anteckningar och mitt filmade material för att påbörja arbetet att skriva en bok som berättar om dessa ritualer och hur de fungerar. Jag vill också pröva dessa ritualer tillsammans med människor i vårt samhälle med fokus på urfolk. Det handlar om ritualer kring födelse, död, förluster, ansvar för varandra, ansvar för djur och natur.

Linda Zetterman

Jag är konstnär, formgivare och pedagog. Min verksamhet spänner mellan interaktiva konstprojekt, utställningsform och produktdesign. Min praktik är materialbaserad och relaterar ofta till en specifik plats där jag utforskar hela kedjan från odling till färgning  med växtpigment. Genom att manipulera infärgade tyger med origami och värme skapar jag abstrakta kartor som reflekterar platsen där växterna vuxit. Jag är intresserad av textil som både kulturbärare och material och  har studerat indigo- och växtfärgning och mönstringstekniker i över två decennier för textilmästare  från Mali, Japan, Frankrike och Indien. Jag håller även workshops i färgning med indigo och andra  växtpigment i kombination med olika mönstringstekniker.

Med stöd av Irisstipendiet kommer jag att genomföra en fem veckors studieresa till Marocko. Där dels vara artist in residence på Green Olive Arts i Tetouan och där konstnärligt utforska de växtpigment och den varierade floran landet erbjuder.

Resan innefattar även studier av Amazighfolkens (Berberna) unika mattradition och jag kommer att besöka flera kvinnodrivna vävkoperativ i Atlasbergen för att studera hela kedjan från ull till matta. Och får att möta kvinnorna som spinner, färgar och väver och kunna ta del av deras metoder i praktiken. Varje by i Atlasbergen har specifika uttryck och teknik och varje matta är unik och berättar både om platsen och om människorna som vävt dem. Med studieresan vill jag kunna bidra till skapa broar mellan kvinnliga hantverkare i våra olika länder och både uppmärksamma och sprida vidare kunskapen om dessa unika traditionella tekniker. Kunskap som även får följa med i fortsatta projekt,  både tillsammans med de studerande på Capellagården och med yrkesverksamma i fältet.

Lisa Goldkuhl

Jag arbetar som universitetslektor vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Göteborgs universitet, där jag framför allt undervisar på barnmorskeprogrammet. Min undervisning handlar främst om graviditet, födsel och den första tiden efter förlossning, men också om barnmorsketeorier, modeller och stöd under födsel. Utöver mitt arbete inom akademin arbetar jag även kliniskt som barnmorska på en förlossningsavdelning vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Tack vare stipendiet får jag möjlighet att delta i 34th ICM Triennial Congress i Lissabon, Portugal, där jag ska presentera forskning om sexuell hälsa efter graviditet och förlossning. I forskningsprojektet har vi sammanställt litteratur samt intervjuat personer som fött barn under de senaste två åren för att få en djupare förståelse för hur graviditet och födande kan påverka den sexuella hälsan efteråt. Att få presentera vår forskning på en internationell kongress betyder mycket. Det ger mig möjlighet att dela våra resultat, ta del av ny kunskap och möta barnmorskor och forskare från hela världen. Erfarenheterna från kongressen kommer att vara värdefulla både i min fortsatta forskning, i min undervisning av framtidens barnmorskor och i mitt kliniska arbete.

Ett varmt tack till Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns Stiftelse för denna möjlighet!

Malin Fransson

Mitt namn är Malin Fransson och jag har studerat musik med violin som huvudinstrument i snart fjorton år. Jag studerar för närvarande på kandidatutbildningen på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg och siktar mot en karriär som violinist.

Med Irisstipendiet vill jag utöka min utbildning genom att deltaga i kurser i kammarmusik och solistiskt spel. På så sätt kan jag fördjupa mina kunskaper och utöka mina chanser att göra en musikalisk karriär.

Malin Mac Key

Det är med stor tacksamhet jag tar emot Iris-stipendiet, och det är en enorm ära att få dela det med alla dessa fantastiska kvinnor. När jag var yngre var min dröm att bli dansare eller skådespelare – en dröm som har fått vila i trettio år, men som nu äntligen får ta plats igen. Efter en impulsiv ansökan till Royal Central School of Speech and Drama, i tron att jag vid 50 års ålder definitivt var för gammal, blev jag efter auditions och intervjuer antagen till en av deras skådespelarutbildningar!

Royal Central har arbetat mycket med att utforska hur man kan anpassa dramaundervisning till ett digitalt format, och däri ligger mitt stora intresse. Som gymnasielärare i svenska och engelska har jag arbetat mycket med specialpedagogik, framför allt med elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och hemmasittarproblematik. Att anpassa praktisk-estetiska ämnen till digital undervisning, och därmed göra kultur tillgänglig för människor som har svårigheter att delta i traditionell undervisning, är vad jag hoppas kunna åstadkomma efter denna utbildning – något jag nu har möjlighet att genomföra tack vare stipendiet.

Ett varmt tack till Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns Stiftelse!

Malin Zaki

Jag är stolt, glad och tacksam över att ha fått Irisstipendiet 2026. Med In the Meantime CoLab skapar jag det utvecklingslabb som jag och så många andra saknar—ett professionellt rum för ”kvinnor i mellanrummet” (ofta 50+), där erfarenhet ses som en tillgång.

Här kan manusförfattare, regissörer, skådespelare och filmfotografer pröva, utveckla och få feedback på sitt arbete, under tydlig konstnärlig ledning. Projektet bygger på min egen resa—från dans och koreografi till regi och film—och på insikten att strukturella möjligheter minskar, trots ökad kompetens och mognad.

Jag är regissör, manusförfattare och filmskapare, baserad i både Göteborg och Malmö, med ett långt yrkesliv bakom mig inom dans, koreografi och scenkonst. Efter år av frilansande och egen initierade projekt har jag upplevt det tydliga glappet för kvinnor som vill vidare utvecklas konstnärligt senare i livet: utbildningar och nätverk riktar sig sällan till oss—de som har erfarenhet, men vill byta bana eller fördjupa vårt uttryck.

Tack vare Irisstipendiet kan jag nu förverkliga denna vision och skapa långsiktiga möjligheter för kvinnor i samma situation som jag.

Mirjam Lamut

Jag är fotograf och avslutar för närvarande Konstnärligt masterprogram i fotografi vid HDK-Valand i Göteborg. I mitt arbete undersöker jag hur mening kan uppstå genom intuition, process och uppmärksamhet i mötet mellan fotograf, motiv och omgivning.

Med stöd från Irisstipendiet kommer jag att färdigställa och publicera min fotobok The world has been ending for billions of years. Projektet är en meditativ undersökning av slutet som en pågående process närvarande i allt som börjar. Fotografierna har vuxit fram genom en fenomenologisk arbetsprocess, där bilderna uppstår ur närvaro och noggrann uppmärksamhet av omgivningen.

Att ge ut en egen fotobok har länge varit en dröm för mig, och med hjälp av Irisstipendiet förverkligas den. Stipendiet gör det möjligt att arbeta vidare med redigering, formgivning och tryck av boken. Jag är mycket tacksam för stödet, som gör att jag kan slutföra projektet och ta ett viktigt steg vidare i min utveckling som fotograf och konstnär.

Moa Skoglund

Jag heter Moa Skoglund och studerar möbelsnickeri på Capellagården, Öland. Jag går just nu sista året på utbildningen och är mitt i genomförandet av gesällprov. Gesällprov är en gammal tradition och kan göras inom många olika hantverksyrken. Ett gesällprov inom möbelsnickeri kräver hög precision och finish och arbetet utförs under ett förutbestämt antal timmar. Allt från ritning till slutgiltig möbel kontrolleras av granskare för att säkerställa att elevens arbete håller hög nivå. För mig är gesällprovet ett sätt att testa mina färdigheter och bevisa för mig själv att jag har det som krävs för att kunna kalla mig möbelsnickare.

Jag vill rikta ett stort tack till Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns Stiftelse för tilldelat stipendium. Bidraget kommer att gå till material och övriga omkostnader kopplade till gesällprovet. Detta kommer att göra stor skillnad för mig i mitt arbete. Tack!

Pia Vikner

Vilken ära att bli tilldelad Iris-stipendiet,

Jag är barnmorska vid Specialistmödravården i Göteborg och doktorand vid Göteborgs universitet. I mitt kliniska arbete möter jag dagligen gravida kvinnor med diabetes – en patientgrupp som också står i fokus för min forskning. Jag drivs av att utveckla vården för dessa kvinnor och har som mål att stärka deras hälsa och välmående under graviditet och den första tiden efter födseln.

I mitt doktorandprojekt undersöker jag hur kvinnor som diagnostiseras med graviditetsdiabetes upplever sin graviditet, födsel och amning. Syftet är att öka kunskapen om dessa kvinnors behov och bidra till en mer personcentrerad och jämlik mödrahälsovård.

Genom Iris-stipendiet får jag möjlighet att delta i International Confederation of Midwives (ICM):s kongress i Lissabon 2026, där jag kommer att presentera resultat från en delstudie inom mitt doktorandprojekt. Deltagandet ger mig möjlighet att sprida mina forskningsresultat, ta del av aktuell internationell forskning och knyta värdefulla kontakter inom mitt område.

Innerligt tack till Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns Stiftelse!

Razia Jafari

Jag skriver till er med ett hjärta fyllt av glädje och lycka. Att bli utvald som en av mottagarna av Iris-stipendiet betyder oerhört mycket för mig och fyller mig med tacksamhet.

Mitt namn är Razia Jafari och jag arbetar målmedvetet för att nå mitt mål att bli helikopterpilot. En plats inom flygutbildningen är inte garanterad, och jag vet aldrig om jag kommer att bli antagen. Men jag ger allt jag har och lämnar inget utrymme för ånger.

Denna dröm representerar frihet, styrka och modet att sikta högt. Stipendiet tar mig ett steg närmare att göra drömmen till verklighet och jag hoppas att min resa kan inspirera andra kvinnor att följa sina ambitioner.

Sabine Vesting

Jag är legitimerad fysioterapeut och disputerad forskare med inriktning på kvinnors hälsa, särskilt bäckenbottenfunktion i samband med graviditet, förlossning och fysisk aktivitet. Förra året genomförde jag en internationell postdoktoral vistelse vid University of Ottawa. I samband med detta blev jag inbjuden att delta i två internationella konferenser för att dela med mig av den kunskap jag utvecklade under min tid där. Det är en värdefull möjlighet både för mig som forskare i början av min karriär och för att sprida kunskap inom området. Jag arbetar just nu inom Västra Götalandsregionen med en kombination av kliniskt arbete som fysioterapeut och forskning.

Stipendiet kommer att användas för resa och boende i samband med deltagande vid två internationella vetenskapliga konferenser under 2026. Den första är The 7th Canadian Society for Pelvic Health Annual Meeting i Ottawa i maj, där jag är inbjuden att hålla en workshop om undersökning och behandling av rectus diastas tillsammans med internationella kollegor. Den andra är IUGA (International Urogynecological Association Annual Meeting) i Rio de Janeiro i juni, där jag kommer att hålla en presentation om urininkontinens hos löpare samt leda en workshop om ultraljudsbaserad undersökning av bäckenbotten hos fysiskt aktiva kvinnor.

Konferenserna är viktiga för min fortsatta kompetensutveckling och för internationellt samarbete inom forskning om kvinnors hälsa. Genom stipendiet får jag möjlighet att både ta del av ny kunskap och bidra till spridning av evidensbaserade metoder för undersökning och rehabilitering efter graviditet och förlossning.

Stort tack för ert stöd till min fortsatta forskning och utveckling inom kvinnors hälsa.

Sonja Henriksson

Jag heter Sonja Henriksson och är civilingenjör i Industriell Ekologi. För närvarande doktorerar jag vid avdelningen Miljösystemanalys på Chalmers tekniska högskola.

Min forskning handlar om att utvärdera miljöpåverkan från en ny form av mineralutvinning, så kallad djuphavsgruvdrift, som möjliggör utvinning av värdefulla mineraler från havsbotten. Det finns många förespråkare för djuphavsgruvdrift, eftersom mineralerna som utvinns kan användas i tillverkningen av till exempel batterier och vindkraftverk och därmed möjliggör den gröna omställningen. Men det finns fortfarande väldigt begränsad kunskap om hur denna form av mineralutvinning påverkar miljön. Hittills har forskningen främst handlat om utvinning i Stilla havet, medan jag undersöker påverkan från utvinning i europeiska vatten.

Bidraget från Iris Jonzén-Sandbloms och Greta Jonzéns Stiftelse kommer användas för att delvis finansiera en forskningsvistelse vid NTNU i Trondheim, där det arbetar flera ledande experter på djuphavsgruvdrift i Europa och Norge. Under vistelsen kommer jag läsa en unik kurs om djuphavsgruvdrift och samarbeta med forskare inom området i arbetet med min andra studie.

Att få åka på detta utbyte kommer betyda väldigt mycket för mitt doktorandprojekt och min fortsatta forskning, och jag är därför otroligt tacksam och stolt över att få ta emot detta stipendium!

Sophia Axillus

Jag är doktorand inom tillämpad matematik och statistik vid Chalmers tekniska högskola och en del av Centrum för antibiotikaresistensforskning (CARe) i Göteborg. I min forskning studerar jag de miljömässiga och biologiska drivkrafter som bidrar till spridningen av antibiotikaresistens. Antibiotikaresistens är ett globalt problem som drabbar de mest sårbara grupperna hårdast, och jag är särskilt intresserad av hur datadrivna metoder kan bidra till ökad förståelse och bättre övervakning.

Jag vill rikta ett varmt tack till stiftelsen för möjligheten att delta i den internationella konferensen Environmental Dimensions of Antimicrobial Resistance (EDAR8), i Brisbane, Australien. Konferensen samlar forskare från hela världen för att belysa miljöns roll i utveckling och spridning av resistens och främja tvärvetenskapliga samarbeten. Väl där hoppas jag presentera min egna forskning och få återkoppling från ledande forskare i fältet.

Deltagandet i EDAR8 är ett viktigt steg i min forskarutbildning och bidrar till min fortsatta akademiska utveckling. Samtidigt ger det mig möjlighet att knyta internationella kontakter och aktivt bidra till det globala arbetet mot antibiotikaresistens. Jag är därför mycket tacksam för stiftelsens stöd och förtroende!

Titti Heina

Kort om mig heter jag Titti Heina, är rådman, dvs. domare med lång erfarenhet av att fatta beslut som påverkar människors liv. Är van vid att skriva juridiska texter med precision och tydlighet. Att vara opartisk.

Nu har jag istället skrivit självutvecklande och skönlitterärt. Mitt manus handlar om våld och människors utsatthet. Det är en stark vilja att ge röst åt dem som sällan blir hörda. Stipendiet från IRIS-stiftelsen har givit mig möjlighet att ge ut mitt manus som tryckt bok, e-bok och ljudbok hos Visto/Idus bokförlag AB.

Wilma Tesch

Stipendiet kommer att finansiera mina studier på lärlingsprogrammet i skrädderi vid Leksands Folkhögskola. Utbildningen kommer ta plats i kostymateljén på Folkteatern i Göteborg där min handledare Karin Höeg arbetar. Min förhoppning är att i slutet erhålla ett gesällbrev i damskrädderi. Under min tid på Folkteatern kommer jag även ta del av en intern utbildning i patinering hos Ing-Britt Sundin, patinerare på Stadsteatern i Stockholm. Det råder stor brist på patinerare i Sverige vilket gör den delen av utbildningen otroligt viktig, dels för möjligheten till arbete i framtiden men också för att säkra att kunskapen inte går förlorad.

I en tid av generell snabbhet i samhället ser jag stort värde i att utbilda mig inom ett klassiskt hantverk som skrädderi. Det är viktigt för mig att värna om det långsamma, noggranna och måttanpassade. Allt behöver inte passa den stora massan.

Jag är uppvuxen i Stockholm men bor sedan åtta år tillbaka i Göteborg, jag flyttade hit på grund av studier men blev kvar i denna ljuvliga stad. Jag har sedan tidigare en kandidatexamen i textilkonst från HDK-Valand. Egentligen har jag alltid vetat att jag vill bli skräddare, och specifikt för teater. Det har varit det yrke jag alltid varit olyckligt kär i. Efter många långa försök att hitta en lärlingsplats har jag äntligen fått Ja från Folkteatern här i Göteborg och jag är redo att satsa allt jag har på det här och förhoppningsvis bli lyckligt kär istället. Tusen tack till Iris och Greta Jonzéns stiftelse för det generösa stipendiet!

Zala Seles

Mitt namn är Zala Seles och jag är verksam som barnkulturdesigner och konstnär. Mitt konstnärliga skapande präglas av deltagande, demokrati och materiell hållbarhet. Jag involverar barn och unga i designprocessen, med leken i centrum.

Med stöd från Iris-stipendiet kommer jag att genomföra projektet Framtidens pilflätning: hantverk i ny form. Jag kommer att utforska traditionell pilflätning och placera hantverket i ett modernt konstnärligt sammanhang. Projektet innefattar dels min egen lärandeprocess i att behärska materialet och dels designen av en skulptural installation. Barn kommer att bjudas in till deltagande i designprocessen genom workshops. Deras idéer och flätning blir en integrerad del av det offentliga konstverket, vilket visar på hur ett traditionellt hantverk i hållbart naturmaterial kan bygga broar mellan generationer och forma framtidens design.

Som nyutexaminerad ger detta stipendium mig en ovärderlig start på min professionella karriär. Det ger mig möjligheten att lära mig ett hantverk från grunden och fördjupa mitt arbete med naturmaterial – en väg jag vill fortsätta utforska.