2022 års Irisstipendiater
Detta år fick hela 35 stycken Framåtsträvande kvinnor dela på 1,8 miljoner kronor när Iris-Stipendiet delades ut. Tyvärr blev det ingen fysisk stipendieutdelning på grund av Coronasituationen.
Även i år har en stipendiekommitté bestående av Anna Mannheimer, Åsa Mossberg och Helen von Sydow gått igenom och värderat alla de 5418 ansökningar som kommit in till stiftelsen, för att komma fram till ett urval bland alla de fantastiska kvinnor som ansökt om bidrag till sina projekt. Stiftelsens styrelse har därefter beslutat om årets utdelning.
Då vi inte kunde ha en fysisk stipendieutdelning, har våra stipendiater nedan skrivit en kort sammanfattning om vad de skall använda stipendiet till. Sidan uppdateras löpande vartefter vi får in texter från våra stipendiater.
Vanja Astorsson
Mitt namn är Vanja Astorsson och jag är en 22 år gammal sångerska. Jag har glädjen att på heltid få studera det jag brinner för, nämligen operasång, vid Royal Conservatoire of Scotland i Glasgow.
Utbildningen är en av de främsta i världen inom scenkonst och den passar mig och min röst som handen i handsken. Tack vare Iris-stipendiet kommer jag att kunna fortsätta mina studier i Skottland, då stipendiet kommer att finansiera delar av min studieavgift. Jag är oerhört glad och tacksam över att ha tilldelats detta stipendium.
Terese Bergecliff
Jag har de senaste 12 åren varit aktiv inom ishockeyn; som spelare, tränare och ishockeydomare på internationell nivå. Det är en ära att få vara en av årets stipendiater vilket ger mig möjlighet att studera Exercise Science vid UCLA. Mitt mål är att få en vetenskaplig utbildning inom området träningslära för att kunna arbeta som fystränare med fokus på kvinnors individuella behov av funktionell och ändamålsenlig träning. Jag vill på ett professionellt sätt kunna instruera och inspirera unga tjejer och kvinnor att utvecklas inom sin idrott och få en sund relation till kost och träning för välmående, prestation och hälsa. Mina ledord har genom åren i en mansdominerad sport varit ”Girl Power” vilket för mig representerar att vi kvinnor behöver tro på vår inneboende förmåga, våga ta för oss och stötta varandra i att nå vår fulla potential.
Emelie Bergman
Vilken ära att få vara en av årets stipendiater! Mitt namn är Emelie och jag läser sista året på läkarprogrammet Kings College London. Innan dess läste jag en BSc i utvecklingsbiologi på samma universitet vilket också var fantastiskt spännande! Förutom studier så forskar jag inom oncofertilitet på KI inklusive ett senare projekt inom covid och tidig graviditet. Med hjälp av stipendiet kan jag läsa klart sista året och ägna mig åt forskning för att få våra studier publicerade! Otroligt spännande att få läsa föregående stipendiaters arbete och en ära att få vara en del av denna inspirerande grupp kvinnor!
Camilla Carlsson
Jag heter Camilla Carlsson och har nyligen tagit examen från läkarprogrammet. I framtiden drömmer jag om att få kombinera mitt arbete som läkare med forskning inom Global Hälsa. Jag har nu fått möjlighet att tillbringa ett år i Peru för att lära mig mer om detta inom ramen för en obetald trainee-position. Där kommer jag att lära mig forskningsmetodik och få praktisk erfarenhet genom att driva ett projekt med forskning kring behandling av Tuberkulos under graviditet. Detta är också frågor som jag känner ett stort engagemang för. Trots att många i vår del av världen uppfattar Tuberkulos som en sjukdom från en svunnen tid dör årligen så många som 1.4 miljoner människor i Tuberkulos! När det dessutom drabbar kvinnor under graviditet som redan utgör en utsatt grupp i samhället blir situationen extra svår. Jag hoppas med min forskning kunna bidra till ökad kunskap inom detta område och stipendiet från Iris kommer att vara mig till stor hjälp på vägen!
Ewa Carlsson Lalloo
Jag heter Ewa Carlsson Lalloo och är utbildad sjuksköterska. Jag arbetar idag som lärare på Högskolan i Borås och är engagerad i olika forskningsprojekt med syfte att främja människors hälsa och rättigheter.
Det är med stolthet och glädje som jag tar emot dessa medel. Jag ska resa till Demokratiska republiken Kongo (DRC) och ge och sedan utveckla en utbildning i person-centrerad vård och mänskliga rättigheter med fokus på sexualitet, graviditet, förlossning, familjeplanering och sexuellt våld. Utbildningen ska ges som en särskild profil inom ramen för en barnmorskeutbildning som skall starta vid Université Evangelique en Afrique (UEA), ett universitet i Bukavu i Demokratiska republiken Kongo (DRC).
Kongo är ett konfliktdrabbat land där sexuellt våld är utbrett och mödra- och nyföddhetsdödligheten ligger bland de högsta bland världens länder. Barnmorskor med rätt kompetens har visat sig vara en nyckelprofession för att komma till rätta med hög barndödlighet liksom för att höja den sexuella och reproduktiva hälsan. Det är av vikt att de som bedriver vården själva får vara med och utveckla utbildningen i personcentrerad vård och mänskliga rättigheter och där är lärarna i barnmorskeprogrammet, inte minst gynekologer och de barnmorskor som finns att tillgå, nyckelpersoner. Jag reser till Kongo och där kommer utbildningen att kontextanpassas och testas genom att ge den för lärarna knutna till barnmorskeutbildningen, så att den passar på lämpligaste sätt till den vård som bedrivs i Kongo. Det finns ett stort behov av barnmorskor som kan bedriva vård med en helhetssyn på kvinnor och där deras sexuella och reproduktiva rättigheter tillgodoses. Med hjälp av denna utbildning som ska utvecklas kan de blivande barnmorskorna sedan arbeta mer person-centrerat och därmed förbättra vården och öka hälsa och välbefinnande hos kvinnor i Kongo.
Johanna Ekblad
Jag är student i Industriell Ekonomi på Chalmers Tekniska Högskola med ett stort intresse för innovationsekonomi, entreprenörskap och hållbarhet. IRIS-stipendiets stöd kommer användas för att finansiera ett utbyte till Kalifornien innefattande studier inom innovationsekonomi och hållbarhet vid UC Berkeley, ett flertal studiebesök samt ett större projektarbete i Silicon Valley. Utöver lärdomarna från studier, projektarbete och studiebesök syftar utbytet även till att sammankoppla näringsliv med utbildning och ger en fantastisk möjlighet till oss deltagare att vidga våra internationella nätverk. Det är med stor tacksamhet till Iris Jonzén-Sandbloms och Greta Jonzéns stiftelse som jag tar emot detta stipendium för mitt utbyte.
Åsa Elden
Varmt tack för att jag är en av de lyckliga som får motta Irisstipendiet 2022!
Stipendiet kommer jag att använda för att skriva om Hanna Ouchterlony, som 1882 grundade Frälsningsarmén i Sverige. I en tid då det ännu skulle dröja fyrtio år innan kvinnor i Sverige fick rösträtt, startade Hanna en rörelse där en lång rad unga kvinnor ”öppnade eld” runt om i Sverige. De mötte nyfikenhet men också motstånd: hot och våld, mediadrev, mötesförbud, fängelse. Jag är religionsvetare och sociolog och arbetar teoretiskt och praktiskt med kvinnors rättigheter i Sverige och i andra länder. Det ger erfarenhet av att, liksom Hanna, se och möta motstånd. Jag tillhör inte själv Frälsningsarmén men har långa familjekopplingar dit, och i berättelsen om Hanna, som jag gett arbetstiteln ”Arbete och motstånd, blod och eld”, är det som om trådar i mitt personliga och professionella liv löper samman.
Ensemblen bakom musikalen om Frigga
Vi är 4 fria teater – och scenkonstgrupper – Septemberteatern, Altitudteatern, Typ Vuxen och Skapet Scenkonst – som tillsammans sätter upp den nyskrivna Musikalen om Frigga. Manus, text och musik är helt nyproducerat utav Septemberteatern. Musikalen berättar om rösträttskämpen Frigga Carlberg och de Göteborgsbaserade rösträttskvinnorna som levde och verkade i Göteborg kring sekelskiftet. Musikalen om Frigga bjuder in till att minnas tillsammans, till att fira rösträttsjubiléet, till att fira Göteborgs 400-årsjubileum och till att reflektera över vår egen samtid och framtida utveckling.
Vi vill lyfta den fria scenkonsten, vidga scenen för musikal och hylla viktiga historiska kvinnor. Ett stort tack till Irisstipendiet som gör det ekonomiskt möjligt för oss att kunna genomföra vårt projekt.
Ida Halling
Jag heter Ida Halling och jobbar som fotograf, sedan några år driver jag ett bokprojekt om en grupp kvinnor vars historia jag aldrig slutar att imponeras över. Den handlar om hårkullorna från Våmhus i Dalarna som under 1800-talet begav de sig på arbetsvandringar runt hela norra Europa för att sälja smycken gjorda av hår och vars djärva företagande räddade bygden från nöd. På köpet gjorde de sig inte bara kända med ortsbefolkningar utan även diverse kungligheter och societetspersoner, de blev också bärare av information och idéer över regions- och landsgränser. Det är även en historia om ett hantverk som lämnar få oberörda och som höll på att dö ut under mitten av 1900-talet hade det inte varit för tre resoluta damer.
Varje gång jag jobbar med materialet jag samlat eller pratar med någon om Våmhuskullorna och deras resor och levnadsöden ökar pulsen, det är så häftigt det de lyckades åstadkomma med nästan inga medel men med en företagsamhet som är otrolig. Historierna är kantade av både vemod, glam och en jävlar anamma.
Kvinnor har i alla tider givetvis kämpat för sitt och sina familjers uppehälle och drivit företag men eftersom de inte varit myndiga förrän 1919 kan det med dagens historieskrivning vara möjligt att tro att de varit kuvade och overksamma. Det är vårat jobb att skriva in dem i historien, till deras minne, men också eftersom vi och våra döttrar formas av den!
Det är med stor glädje jag nu med hjälp av Irisstipendiet kan ro projektet i hamn!
Anna Heikkinen
Jag heter Anna Heikkinen och är frilansande sångerska och röstutforskare från Göteborg. Med min grupp Anna Heikkinen & Längtans Kapell har jag skapat musik- och berättarföreställningen Satumaa-Sagolandet. Där söker jag historia, rötter, ett förlorat språk och en sverigefinsk identitet. Sökandet efter mina finska rötter sammanföll med att jag fick diagnosen bröstcancer. Det ledde mig in på en ny upptäcktsresa då jag under min rehabilitering kom i kontakt med Roy Harts röstarbete. Utforskandet av den mänskliga rösten har blivit en viktig del av såväl min läkning, mitt konstnärliga och mitt pedagogiska arbete. Jag är därför oerhört tacksam för att jag fått Irisstipendiet så att jag kan fortsätta utbilda mig vid Roy Hart Theatre i Maléragues i Frankrike, med målet att en dag bli certifierad Roy Hart pedagog. På så sätt kommer jag kunna ge vidare denna djupgående metod att arbeta med rösten, där målet är att varje människas unika röst och historia ska få höras och uttryckas. ”Rösten är själens muskel” som Alfred Wolfsohn, Roy Harts sånglärare och inspiratör, sa.
Mette Hultesjö
Bildkonstnär verksam i Göteborg, studerar konstnärligt masterprogram i fotografi vid HDK-Valand. I mitt arbete ifrågasätter jag konstens bevarande av den manliga blickens företräde och hur kvinnors berättelser i stor utsträckning betraktas som just “kvinnoberättelser”. Centralt i min praktik är den fotografiska bildens koppling till identitet, minne och arv. Iris Stipendiet har gjort det möjligt för mig att arbeta med mitt filmprojekt, ett essäistiskt berättande där tre generationers kvinnor tar plats utifrån en av kvinnornas berättande. En viktig del av arbetet innebär att resa till platsen där kvinnornas liv flätas samman, för att filma och skriva. Vilket jag med hjälp av Iris Stipendiet tacksamt nu kan genomföra.
Isabella Jäger
Jag heter Isabella och studerar mastersprogrammet i klassisk arkeologi vid Oxfords universitet sedan hösten 2021. År 2018 tog jag min kandidatexamen i arkeologi och antik historia med inriktning antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala universitet.
Jag är otroligt tacksam över äran att få ta emot IRIS-stipendium 2022 som gör det möjlig för mig att kunna finansiera mina fortsatta studier i Oxford. Mitt mål är att efter min master få kunna fortsätta studera det materiella perspektivet av historien som doktorand samt att få arbeta med bevarande och förmedling av våra kulturarv.
Alisa Kinaret
Mitt namn är Alisa Kinaret och jag är 19 år. Jag studerar en kandidatexamen i biologi på the University of Cambridge i England och kommer använda stipendiet för att finansiera mina studier. I framtiden vill jag jobba inom forskning och läkemedelsindustrin och försöka bota sjukdomar som exempelvis Parkinson’s disease.
Lisa Lundberg
Jag heter Lisa Lundberg, är 38 år gammal och bor i Göteborg. Jag är specialistläkare i klinisk farmakologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och doktorand vid institutionen för Biomedicin, Göteborgs Universitet. Tack vare IRIS-stipendiet så har jag möjlighet att delta i ett spännande forskningsprojekt rörande vaccination mot covid-19, som en del av min doktorandutbildning. Vår forskningsgrupp ska beskriva hur vaccinationstäckningen mot covid-19 ser ut bland den vuxna befolkningen i Sverige, samt undersöka hur olika sociodemografiska och socioekonomiska faktorer är associerade med huruvida individer väljer att vaccinera sig mot covid-19 eller ej.
Genom att skapa en förståelse för hur dessa faktorer är kopplade till vaccinationsupptaget i olika åldersgrupper i befolkningen, kan arbetet för att öka vaccinationsgraden i samhället underlättas och effektiviseras. Vidare kommer kunskaperna att vara betydelsefulla vid uppkomst av nya virusvarianter och efterföljande justeringar av befintliga vaccin, samt vid framtida pandemier och vaccinationskampanjer. Jag vill rikta ett stort tack till Iris Jonzén-Sandbloms och Greta Jonzéns Stiftelse för stipendiet!
Linnea Nordquist
Jag är modedesigner och är väldigt fascinerad av hantverk och kvinnohistoria. Jag älskar att virka och alla uttryck det går att skapa med bara garn och nål. Jag skall använda mitt Iris-stipendie till att lära mig mer om virkning, historia och olika tekniker genom att träffa folk med hantverkserfarenhet, båda professionell och på hobbynivå och lyssna på deras historier, lära mig deras tekniker, och dela med mig av mitt perspektiv.
Resultatet av projektet skall bli en ny kollektion baserad på tekniker jag får lära mig under projektets gång och plaggen skall vara tillverkade av mig tillsammans med personerna jag träffar. Allt kommer dokumenteras och ett zine och en utställning kommer att visa upp resultatet.
Sofie Rhodin
Här ser ni en mycket tacksam och glad stipendiat! Psykolog och småbarnsmamma, uppvuxen i Dalarna men boende i Göteborg sedan 2007. I mitt yrke brinner jag för utsatta barn och ungdomar och arbetar nu på BUP Barnahus Göteborg. Där arbetar jag konsultativt gentemot polis, åklagare och socialtjänst kring barn som utsatts för våldsbrott, samt möter en del av dessa barn för bedömning och behandling. Stipendiet kommer att användas till en kurs i EMDR, en av de terapimetoder som har starkast evidens för behandling av PTSD och andra traumarelaterade störningar. Min förhoppning är att jag genom ökad yrkeskompetens ska ge de (framför allt) unga kvinnor och flickor som kommer till Barnahus fler och bättre verktyg för psykisk hälsa och välbefinnande, en förutsättning för att de i sin tur ska kunna sträva framåt med sina egna liv och drömmar.
Tova Rörstrand
Mitt namn är Tova Rörstrand och jag studerar tredje året till Civilingenjör i Teknisk fysik vid Lunds Tekniska Högskola. Våren år 2023 ska jag åka på utbyte till The University of
Melbourne där jag ges möjlighet att läsa kurser inriktade mot energisystem. Idag lever vi i en världen där energiproblematiken är ett högaktuellt ämne. Alla våra verksamheter på jorden bygger på den energi som naturen lagrat till oss och som vi måste ta tillvara på med minsta möjliga slösande. Jag har ett brinnande intresse för energilösningar och i framtiden önskar jag delta i utvecklingen av förnybara energikällor. Mina utbytesstudier vid The University of Melbourne kommer att vara en perfekt språngbräda till att förverkliga mina drömmar. Tack vare stöd från IRIS-stipendium kommer jag kunna finansiera min resa till Australien och studietiden på plats i Melbourne. Jag känner mig mycket hedrad att få mottaga detta stipendium och hoppas vara en god förebild för andra kvinnor inom den mansdominerade teknikbranschen.
Stort tack till Iris Jonzén-Sandbloms och Greta Jonzéns Stiftelse!
Emma Segolsson
Jag är en kreativ problemlösare som har fått den otroliga möjligheten att jobba med ett visualiseringsprojekt som bygger på att förmedla komplex DNA data på ett intuitivt och intresseväckande sätt. Jag brinner för att förmedla kunskap och drivs av att veta att det jag gör inspirerar andra och gör nytta.
Bidraget från Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns Stiftelse kommer gå till att främja min masteruppsats som kommer göras på American Museum of Natural History, AMNH, i New York under våren 2022. Undersökningen kommer göras på ett projekt som heter OpenSpace som har samarbete med bland annat NASA. OpenSpace är en interaktiv programvara för datavisualisering med öppen källkod som gör det möjligt för alla användare att visualisera och upptäcka universum. Mitt projekt går ut på att undersöka hur man informativt kan visualisera livet på jorden. Målet med undersökningen är att göra denna komplexa data informativ och samtidigt underhållande för en publik utan tidigare kunskap i området och även att öka intresset för andra forskare att visualisera sin data så den blir förståelig för allmänheten. Vi hoppas kunna inspirera och underhålla alla från äldre till barn med vår visualisering.
Moa Sjöberg
Jag känner mig mycket hedrad över att ha fått tilldelat Iris-stipendiet för framåtsträvande kvinnor. Sedan liten har jag haft ett stort intresse för matematik och har alltid undrat hur man med hjälp av matematik kan beskriva och beräkna vår omgivning. Nyfikenheten som väcktes i barndomen har följt mig fram tills idag. Jag har fått Iris-stipendiet för mina studier i matematik på ETH Zürich (Eidgenössische Technische Hochschule Zürich) som är ett världsledande universitet på området. Tack vare mina studier på ETH kan jag lära mig de nödvändiga verktygen för att i framtiden kunna satsa på mitt fokusområde tillämpad matematik och numerisk analys som har många viktiga användningsområden.
Jag kommer att använda pengarna från Iris-stipendiet till att finansiera min utbildning. Mitt mål för framtiden är att så småningom doktorera inom området.
Cecilia Tran
Mitt namn är Cecilia Tran och är en av de som fått äran att ta emot IRIS-stipendiet i år. Jag tog precis min kandidatexamen från Handelshögskolan i Stockholm, men har tack vare studentkåren fått möjligheten att studera ett antal sommarkurser på Stanford University år 2022. IRIS-stipendiet kommer därmed att gå till att täcka kostnader som uppkommer i samband med sommarkurserna. Min tanke är att studera kurser i entreprenörskap – och vart är det inte bättre att göra det om inte mitt i Silicon Valley? Drömmen är att någon dag starta ett eget bolag som ämnar till att göra världen till en bättre plats och kunna inspirera andra att göra samma sak. Det som dock ligger i min närmsta framtid är att hjälpa mina föräldrar att förgylla deras 25 år långa dröm om att starta en vietnamesisk restaurang i Borås.
Anna Wallero
Med hjälp av IRIS-stipendiet kan jag slutföra min magisterutbildning i demensvård för arbetsterapeuter på Karolinska Institutet. Parallellt med studierna arbetar jag som arbetsterapeut på flera vård- och omsorgsboenden i Göteborg med demensinriktning. För att personer med en demenssjukdom ska ha en meningsfull, trygg och begriplig vardag krävs det stor kompetens hos vårdpersonal och hos de som styr verksamheterna.
Äldreomsorgen har enorma utmaningar varav ökad kunskap och kompetens bara är en del. Många nuvarande brister blev smärtsamt tydliga under pandemin. Att förbättra och utveckla vården för personer med demenssjukdomar hoppas jag kunna bidra till i framtiden. Jag känner mig så tacksam och stolt över att vara en IRIS-stipendiat!
Karin Wallmyr Creutzer
Jag är verksam som altviolinist och frilansar som musiker, framförallt i Stockholm men även på andra orter. Jag har en kandidatexamen från Kungliga musikhögskolan i Stockholm och studerade master på Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet. I grunden är jag klassiskt skolad med inriktning mot orkesterspel och kammarmusik, jag jobbar just nu i Folkoperans orkester i Stockholm men brukar även ha uppdrag i Sveriges Radios Symfoniorkester, Kungliga Hovkapellet, Uppsala Kammarorkester mfl. Är också medlem i stråkkvartetten “That other quartet”.
Det är en ära att få ta emot Irisstipendiet och det ska användas till ett projekt som jag kommer att genomföra tillsammans med min stråkkvartett och en sångpedagog. Vi ska göra en barnkonsert riktad till förskolor och träffa barn i åldrarna 3-6 år för att spela ett program som heter “Alice i Stråklandet” där barnen kommer att få vara delaktiga och använda sina sångröster. De får lära sig om stråkinstrumenten, fiol, altfiol och cello och stifta bekantskap med Alice Tegnér och hennes välkända barnvisor, som är en stor del av den svenska visskatten.
Ingela Wennman
Det är med stor glädje och ödmjukhet som jag tar emot medel från IRIS-stipendiet. Jag kommer att förvalta dem med respekt och i enlighet med grundarna Iris Jonzén-Sandbloms och Greta Jonzéns intention.
Jag har arbetat inom akutsjukvården i många år, inom akutmottagning i det nära mötet med patienter, som ledare och utvecklare inom ambulanssjukvården där mötet med medarbetare och ledning var fokus och senare som utvecklingschef på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, där jag fick möjlighet att påverka då de större penseldragen drogs.
Idag är jag doktorand vid Göteborgs universitet och mitt fokus är att förbättra för patienter som drabbats av stroke, närmare bestämt för den gruppen där akut intervention inte är möjlig. De transporteras oftast via akutintaget, med risk för långa väntetider, innan inläggning på strokeenhet. De flesta är äldre, sköra och de allra äldsta är oftast kvinnor. Akutintaget är en påfrestande miljö och det finns forskning som visar att snabb och tvärprofessionell vård på strokeenhet gör skillnad för hur livet kommer att gestalta sig.
Mitt avhandlingsarbete fokuserar möjligheten att medicinskt säkert direktinlägga dessa patienter på strokeenhet, att använda ambulanssjuksköterskans kompetens och passera akutintaget. Sahlgrenska Universitetssjukhuset var först i landet att just pröva direktinläggning för patienter som inte var blåljus-patienter, dvs inte akuta. Drivkraften var att möta sköra grupper med ett stort patientfokus och också pröva nya arbetssätt som sannolikt skulle hushålla bättre med gemensamma resurser.
Jag har i mitt avhandlingsarbete exempelvis studerat tidsvinster, förmågan att lägga in ”rätt” patient samt faktorer som påverkar tidens längd i vårdkedjan från ambulans till strokeenhet. Den sista, nu aktuella studien, jämför om det finns skillnader avseende förekomst av vårdskador om transport sker direkt till strokeenhet jämfört med väntan på akutmottagningen innan inläggning.
Min disputation beräknas till februari 2023 och innan dess ska den fjärde delstudien vara klar samt avhandlingens ramverk. Så de medel jag fått motta av Er kommer att hjälpa mig att frigöra tid så att jag kan slutföra denna viktiga forskning.