Stipendiater 2024   Nyligen uppdaterat!


2024 års Irisstipendiater

Några av 2024 års Irisstipendiater

Några av 2024 års Irisstipendiater

Detta år fick hela 38 stycken Framåtsträvande kvinnor dela på 2 miljoner kronor när Iris-Stipendiet delades ut i Göteborg den 19 mars. Stiftelsens ordförande, Christina Backman, berättade om donatorn, Iris Jonzén-Sandblom, och de närvarande stipendiaterna presenterade sina projekt samt fick diplom, bok och en Iris-blomma som symbol för stiftelsen. För dem som inte hade möjlighet att närvara lästes egna skrivna presentationer upp i samband med utdelningen av diplomen.

Även i år har en stipendiekommitté bestående av Anna Mannheimer, Klementina Österberg och Helen von Sydow gått igenom och värderat alla de drygt 800 ansökningar som kommit in till stiftelsen, för att komma fram till ett urval bland alla de fantastiska kvinnor som ansökt om bidrag till sina projekt. Stiftelsens styrelse har därefter beslutat om årets utdelning.


Jenny Andersson
Jenny Andersson

Jag vill uttrycka min djupaste tacksamhet för att ha tilldelats stipendium för att delta i European Educational Program in Epidemiology (EEPE) i Florens, Italien. IRIS-stipendiets generositet ger mig en ovärderlig möjlighet att fördjupa mina kunskaper och färdigheter inom epidemiologi och därmed stärka min kompetens för forskning och utbildningsutveckling.

Jag är specialistsjuksköterska inom internmedicin och klinisk doktorand vid Institutionen för medicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborg. Det övergripande syftet med min avhandling är att beskriva strokesymptom, utforska beslutsprocessen för att söka akutsjukvård hos patienter med symtom för en första-gångs stroke och att undersöka sambandet mellan socioekonomisk status och trender i incidens och dödlighet efter stroke jämfört med befolkningen. Via denna möjlighet att delta på EEPE kan jag få kunskap och metodologisk kompetens för att kunna genomföra de kvantitativ registerbaserade delstudierna i min avhandling.

Som disputerad brinner jag för att utveckla utbildningen för sjuksköterskeprofessionen. Sjuksköterskeprofessionen bär ett stort patientansvar och kräver en gedigen utbildning som rustar för utmaningar och komplexa situationer. Genom att jag förvärvas avancerad epidemiologisk kunskap och metodik relevant för min avhandling, möjliggörs mitt primära mål att verka inom forskning och utveckling av sjuksköterskeutbildning på både grund- och specialistnivå. Att stärka den vetenskapliga grunden för sjuksköterskeutbildning och ge studenterna de verktyg de behöver för att möta morgondagens utmaningar, kan bidra till en mer hållbar och attraktiv profession. Jag ser fram emot att delta i EEPE och jag är övertygad om att programmet kommer att ge mig ovärderliga insikter och verktyg för att förverkliga mina ambitioner. Återigen, tack för ert stöd!


Anna Andrén
Anna Andrén

Det är med stor glädje och tacksamhet som jag mottar Irisstipendiet!

Jag är barnmorska och doktorand vid Sophiahemmet Högskola i Stockholm. Min forskning handlar om den gravidas medvetenhet om fosterrörelser och vilken inverkan det kan ha på det nyfödda barnets hälsa. I projektet fokuserar jag på kvinnor som migrerat till Sverige, specifikt kvinnor födda i Somalia, då de har ökade risker för att barnet dör under graviditeten. Målet med projektet är att ta fram kunskap som kan bidra till att skapa en mer rättvis, jämlik och trygg vård för utlandsfödda kvinnor och deras barn i Sverige.

Tack vare Irisstipendiet kommer jag att kunna genomföra en studieresa till Somaliland. Under besöket kommer jag få möjlighet att dela mitt arbete med forskare och lärare vid Universitetet i Hargeisa och ta del av den forskning som de bedriver inom mitt forskningsfält i Somaliland. För att få en förståelse för landets vårdkontext kommer jag också att besöka en förlossningsklinik samt en mödra- och barnhälsovårdscentral i Hargeisa. Resan kommer att ge mig ny kunskap och nya perspektiv som jag kommer att använda för att utveckla min forskning och arbetet med min avhandling.

Stort tack till Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns Stiftelse!


Julia Baranowska
Julia Baranowska

Vilken ära att få vara en del av denna fantastiska grupp av framåtsträvande kvinnor! Det är med stor tacksamhet till Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns stiftelse som jag tar emot detta stipendium. Jag är läkare utbildad i Göteborg med ett stort intresse för medicinsk forskning. Min dröm har sedan utbildningsstarten varit att spendera en tid på ett världsledande universitet för att lära mig hur man bedriver förstklassig forskning och att en dag leda samhällsviktiga studier själv. Tack vare Irisstipendiet kan jag genomföra ett projekt fokuserat på kvinnors hjärthälsa vid Columbia University i New York.

Livstidsrisken för hjärtsvikt är liknande för kvinnor och män men det finns viktiga skillnader i vilken typ av hjärtsvikt man drabbas av. I nuläget finns brister i rekryteringen till hjärtsviktsstudier (endast 20-25% kvinnor) och därför baseras nuvarande behandlingsriktlinjer mestadels på data från studier på män. Jag kommer att genomföra en prospektiv studie som blir den första att belysa könsskillnader i systemisk mikrocirkulation hos patienter med hjärtsvikt. Det övergripande målet är att bidra till ökad kunskap om kvinnors hjärtsviktslandskap.

 


Frida Braide
Frida Braide

Frida Braide är en Svensk fotograf, författare och filosof som för närvarande är bosatt i New York City, USA. Hon utforskar det urbana landskapet, arkitektoniska strukturer och orörda oavsiktliga skulpturer i dessa områden.

Braide tog examen från Parsons School of Design i New York med en konstnärlig master i fotografi, sommaren 2023, och har siktet på en PhD i konsthistoria på Yale School of Art hösten 2024. Stipendiet från IRIS ska gå till research till hennes uttänkta PhD projekt.

Braides visuella och skriftliga projekt är influerade av hennes studier i Teoretisk Filosofi, speciellt inom språkfilosofi. Hennes C-uppsats behandlar metaforer och hur dessa används för att styra ens sätt att hantera sociala problem.

 


Siri Braide
Siri Braide

Siri Braide är arkitekt, ekonom och socialpsykolog med ett stort intresse för arkitektur som ett medel för samhällsförändring. Hon specialiserar sig på att översätta både sociala och miljömässiga aspekter till arkitektonisk design. Hennes arbete bygger på fältarbete, cirkulär ekonomi och beteendeanalys för att skapa autonom och hållbar arkitektur.

Iris-stipendiet kommer användas till hennes forskning om ett arkitektoniskt material för områden drabbade av översvämning, där bakteriedrivna bränsleceller (MFC) elektrokemiskt omvandlar organiska föreningar till elektricitet genom bakteriernas katalytiska aktivitet. Tänk om arkitekturen, som traditionellt sett skyddat människan från naturens nyckfullhet, kunde omvandlas till en levande organism, och orkestrera nya relationer med sina olika molekylära miljöer och utvecklas till en byggd ekologi? Kan tillväxten av ett arkitektonisk mikrobiellt membran skydda mänskliga bosättningar samtidigt som den genererar lokalt producerad elektricitet från kontaminerat vatten? Ett kostnadseffektivt fasadelement, 3D-printas på plats från lokala lerfyndigheter, integrerar en anod och en katod inom fasadelementet, och fungerar som ett billigt material för återuppbyggnaden av översvämmade bostäder, elektricitetsproduktion och avloppsrening i informella bosättningar.

Studien fokuserar på kustområden och deltan i Västafrika, framförallt städer som Lagos, Abidjan och Accra.


Sigrun Einarsdottir
Sigrun Einarsdottir

Jag heter Sigrun Einarsdottir och arbetar som överläkare på Hematologisektionen på Sahlgrenska. Jag är 41 år gammal, kommer ursprungligen från Island och bor med min man och fyra barn i Göteborgs skärgård. Jag disputerade 2022 och min avhandling handlade om infektioner och vaccinsvar hos patienter med grav immundefekt, med fokus på patienter efter stamcellstransplantation.

Jag har fått en möjlighet att åka till Sloan Kettering Cancer Center (MSKCC) i New York inom ramen for en tvåårig forskartjänst, så kallad Postdoc. Projektet handlar om att kartlägga infektioner och vaccinsvar efter CAR T-cellsbehandling som är en ny behandling som revolutionerat den hematologiska behandlingsarsenalen för patienter med blodcancersjukdomar. Det ska bli så fantastiskt roligt att få lära från en världsledande institution och utvecklas som självständig forskare. Stipendiet kommer att användas för att möjliggöra denna vistelse. Tack så hjärtligt för stipendiet!

 


Katarina Emgård
Katarina Emgård

Jag är fjärde generationens odlare. Min farfarsfar köpte gården där jag bor 1921 och den brukades sedan av mina föräldrar fram till mitten av 90-talet för ekologiskt jordbruk av framförallt frukt och grönsaker. När min dotter sedan många år senare klättrade i samma plommonträd som jag gjorde, väcktes drömmen om en uppvuxen skogsträdgård – en mat- och lekskog –  där barn kan utforska trädtopparna samtidigt som de skördar sitt mellanmål. En framtid där nästa generations uppväxt är mer fylld av liv. Där vi när det vi fått ärva för att skapa en magisk och hållbar plats på riktigt.

Då jag även är utbildad inom skönlitterärt skrivande och arbetat med kulturevenemang samt som frilansskribent de senaste 10 åren har jag bred erfarenhet av att driva och genomföra projekt. Kunskap som varit till grund för etableringen av mat- och lekskogen. Jag har alltid närt ett behov av att vara med och skapa förståelse för de liv som omger oss samt inspirera till förändring av samhället. Det kan ha tagit sig formen av ekosofiskt inspirerade fantastiknoveller, kortfilmsfestivaler på tema permakultur eller textkvällar där både nya röster och etablerade författare fått möjligheten att mötas. De senaste åren har dock mina rötter växt sig djupare och därmed också viljan att värna om den plats jag haft lyckan att få ärva av mina förfäder. En plats jag önskar fortsätta att nära.

 

Jag har därför ansökt om att få vidareutbilda mig inom odling ur ett holistiskt perspektiv och kommer av den anledning gå en nio dagars kurs i regenerativt jordbruk på Ridgedale Farm, som drivs av Richard Perkins. Han har arbetat med permakultur i decennier och är specialiserad på bland annat grassing och keyline design. Jag önskar delta i utbildningen för att senare kunna sprida kunskaperna vidare på den egna gården samt inspirera framförallt barn och mammor till att engagera sig mer i den mat vi väljer att äta. Om vi ska se en förändring av jordbruket måste fler delta aktivt i produktionerna av våra livsmedel och hjälpa till att förbättra jorden. Något jag är övertygad om att vi kan göra tillsammans.


Fatima Essaidi
Fatima Essaidi

Mitt namn är Fatima Essaidi och jag är en 22-årig civilingenjörsstudent som drömmer om att arbeta med strategi i framtiden. Förra året fick jag möjligheten att gå med i två advisory boards och helt plötsligt hade en helt ny värld öppnats upp för mig. En värld som jag tycker är otroligt spännande, lärorikt och kul! Mitt intresse för styrelsearbete har växt sig starkare de senaste månaderna där andelen kvinnor i styrelserummet har blivit en het debatt i media. Fler kvinnor behöver våga ta plats! Särskilt i styrelserummet där viktiga beslut fattas- hur ska vi annars säkra att våra röster blir representerade?

Samtidigt tar diskussionen inte slut där. Mångfalden i ett styrelserum består av flertalet dimensioner, bland annat socioekonomisk bakgrund, etnicitet, kultur och ålder. Och jag vill vara ett bevis på att det går. Därför kommer jag använda IRIS stipendiet till att gå en styrelseutbildning. Jag hoppas att utbildningen kommer ge mig det självförtroende jag behöver för att ta mig an framtida utmaningar och dessutom bygga på mitt förtroendekapital.”

 


Nadine Flatt
Nadine Flatt

Jag är en 30-årig rättssociolog, som de senaste åren har jobbat med olika barnrättsfrågor och förebyggande insatser mot ungdomskriminalitet. Det viktigaste för mig är att fortsätta att hitta olika sätt för att kunna bidra till att fler barn och ungdomar får sin rätt till en trygg och jämlik uppväxt tillgodosedd. Sen hösten 2022 jobbar jag på ett socialt, icke-vinstdrivet företag där vi skapar möten mellan framtida talanger från socioekonomiskt missgynnade områden och arbetslivet. Syftet är att fler unga ska känna sig välkomna på arbetsmarknaden och får se att det finns många olika karriärmöjligheter för dem. Vid sidan om mitt jobb engagerar jag mig i organisationen ’Kollektiv Sorg’, där vi lyfter olika berättelser och perspektiv om den individuella och kollektiva sorgen som uppstår efter en skjutning.

Irisstipendiet möjliggör det för mig att kunna gå två utbildningar med fokus på strategiskt hållbarhetsarbete inom näringslivet, med fokus på social hållbarhet. Jag har tidigare jobbat med social hållbarhet på gräsrotsnivå med fokus på områdesutveckling, ungas delaktighet och social mobilisering, men jag har börjat känna att mina erfarenheter från ”verkligheten” skulle kunna göra ännu mer nytta inom näringslivet. I många branscher saknas dessa perspektiv. I och med den nya EU-lagstiftningen CSRD (Corporate Reporting Directive) ser vi en större vilja bland företag i olika branscher att accelerera deras hållbarhetsarbete. Jag vill vara en del av den utvecklingen med fokus på empowerment, mångfald och inkludering!


Helena Fogelström
Helena Fogelström

Projektet som stipendiet skall användas till

En essäfilm där jag vill lyfta fram nya perspektiv om den skandinaviska konstnärskolonin i Grez-sur-Loing i Frankrike.

I filmen PLUS Grez-sur-Loing får man i de tre delarna följa Karin Bergöö/Larsson, Siri von Essen och Carolina Benedicks/Bruce när dom kommer till konstnärskolonin i den lilla franska byn under sent 1800-tal. De går samma väg och möter samma plats, men har vitt skilda upplevelser och förhåller sig på olika sätt till sina roller som kvinna, konstnär, maka och mor.

Tre kvinnors egenupplevda berättelser som jag saknar i vår konsthistoria.

I den skandinaviska konsthistorien finns det redan många beskrivningar av dessa kvinnor som bygger på hur dom blev betraktade av sina manliga partners och konstnärsvänner. I min film vill jag lyfta fram tiden dom vistades i Grez och deras berättelser från deras egna perspektiv.

Sent 1800-tal och tidigt 1900-tal var en omtumlande tid när det gäller synen på kvinnan och mannen i relation till varandra. Jag vill i filmen betrakta och jämföra det dåtida och nutida samhället. Ställer mig frågan vad som förändrats vad det gäller normer och värderingar och vad som inte gjort det.

Jag vill också berätta om upplevelsen av att vistas i Grez i dag när konstnärer fortfarande kommer dit som stipendiater.

Om mig

Mitt konstnärliga fokus de senaste åren har varit att på olika sätt förbereda inför att göra den här filmen. Jag har bland annat gått några fristående kurser på HDK Valand och Konstfack om att göra film och om hur man kan göra konst som utgår från arkivmaterial. Tidigare har jag ägnat mycket tid till eget måleri.

Parallellt med mitt konstnärskap jobbar jag som konstpedagog/konstguide på Moderna Museet, Liljevalchs konsthall, Prins Eugens Waldemarsudde och Millesgården.

Jag läser om Iris Jonzén konstintresse och hennes stulna konstsamling. Tycker att hennes stipendium går fint i linje med en film om konstnärskolonin i Grez-sur-Loing med fokus på dessa tre kvinnor som alla var framåtsträvande och försökte att på olika sätt utveckla sina konstnärsskap och sina liv.

Som konstnär och filmskapare har även jag själv ambitioner och vill göra en film som kan påverka och förändra den framtida idén om konsthistorien. Vill att kvinnorna skall få en större delaktighet!

Det här är mitt första större filmprojekt efter lång erfarenhet som konstnär, konstvetare, konstpedagog och konstguide. Jag valde film för att det lämpar sig bäst för det jag vill berätta om och mina tidigare erfarenheter gör att jag vågat mig på att lära mig ett helt nytt konstnärligt språk.


Sara Frenning
Sara Frenning

Jag heter Sara Frenning och har fått äran att tilldelas IRIS- stipendiet 2024. Jag har nyligen tagit min masterexamen i Human Ekologi och brinner för klimatfrågor, systemförändringar och mänskliga rättigheter. Som en dedikerad frilufts-entusiast, vandrare och cyklist brinner jag även för att inspirera kvinnor från alla bakgrunder till att ta mer plats i frilufts och äventyrsvärlden.

För min mastersuppsats skrev jag om den orättvisa behandlingen av arbetare inom Nepals bergsturistindustri. Jag intervjuade de som har som uppgift att bära upp turisters utrustning och mat till Himalayas höga toppar för en otänkbar låg ersättning. Dessa berättelser om respektlös behandling, tunga ryggsäckar och en känsla av att ens liv inte är värt någonting berörde mig djupt. Jag skrev deras historia och vävde samman den med teman som kolonialism och maktstrukturer, och jag älskade det. Det kändes väldigt meningsfullt att ge deras röster en plattform och använda min akademiska utbildning för att belysa de strukturella problem som ligger bakom deras situation. Men efter att min uppsats var färdig så försvann den i den oändliga mängden av akademiska artiklar som ingen någonsin kommer orka läsa. Jag insåg då att den akademiska vägen eller det akademiska skrivandet inte alltid är det mest effektiva vägen när det kommer till att driva förändring och engagera människor. Jag vill inte skriva för internets svarta hål – jag vill skriva för förändring.

Med hjälp av IRIS-stipendiet kommer jag därför att vidareutbilda mig som journalist och fortsätta skriva om dessa viktiga ämnen som, enligt mig, inte hörs nog. Jag kommer så småningom bosätta mig i Nepal och kommer där fortsätta att forska och intervjua personer i turistindustrin för att belysa deras situation i hopp om att ändra den. Detta är något jag brinner enormt mycket för och med hjälp av detta stipendium hoppas jag kunna bidra med riktig förändring.


Maria Gangby
Maria Gangby

På Munkegärdeskolan arbetar skolans utvecklingsgrupp med variationsteori och vi använder oss av ett dynamiskt förhållningssätt för att sprida våra kunskaper till kollegor och elever. Genom detta arbete hoppas vi på en ökad måluppfyllelse för våra elever.

Utvecklingsgruppen söker på olika sätt kunskap och vill inhämta de allra senaste forskningsrönen som finns i världen. Det gör att vi, Maria och Sofie, nu reser på en internationell konferens i USA för att vidga våra vyer och för att skapa nya kontakter runt om i världen. Det vi får med oss hem ska vi sprida till kollegor i utvecklingsgruppen, till våra kollegor på skolan och via olika nätverk till kollegor i Kungälvs kommun. På så sätt kommer våra erfarenheter fler lärare och väldigt många elever till gagn.

 


Anja Gottberg
Anja Gottberg

Mitt namn är Anja och jag är kontrabasist och sångare. Jag har de senaste 5 åren bott i Amsterdam där jag har gjort min kandidat i Musik. Under mina 5 år här har jag genomgått många utvecklande stadier. Covid perioden, som till skillnad från i Sverige, betydde utgångsförbud kl 9 och bara mataffärer öppna, medförde förödande konsekvenser för både själen och karriären. När samhället öppnade upp igen tog jag chansen att åka på ett utbyte i Barcelona i fem månader. Det var otroligt befriande att få upptäcka en stad i solsken efter två regniga år inomhus. Med den återerövrade friheten fick jag även chansen att jobba med mitt egna projekt och spela med massor med fantastiska musiker. Jag har precis påbörjat första året på min master och har blivit accepterad till att åka på ännu ett givande utbyte. Denna gång till New York.

För dem som inte vet så är New York meckat för en jazzmusiker. Att få åka dit ett halvår är som att en dröm går i uppfyllelse. Jag tackar så otroligt mycket för den finansiella stöttningen från IRIS-Stipendiet. Utan er hade jag inte kunnat åka på denna resa som jag vet kommer utveckla min musikaliska förmåga och bli ett minne för livet. Tack!


Molly Hammersberg
Molly Hammersberg

Jag heter Molly Hammersberg och läser min sista termin som masterstudent på masterprogrammet Fashion Marketing and Management vid Svenska Textilhögskolan. Jag har en kandidatexamen i textil produktutveckling och genomförde ett utbytesprogram i Paris där jag studerade luxury branding och marketing. Detta ledde till reflektioner kring kontroversiella kontexter inom modebranschen.

Jag är otroligt tacksam för att få äran att tilldelas detta fina stipendium som kommer användas i ett examensarbete vars forskningsinnehåll syftar till att ge fördjupande kunskaper om strategierna bakom användningen av kontroversiell marknadsföring och visuell kommunikation inom lyxmodeindustrin. Min erfarenhet från den dynamiska modebranschen har gett mig insikter som jag hoppas kunna använda för positiv förändring i detta arbete. Stipendiet kommer att användas som stöd för att täcka kostnader och ge möjligheter att utveckla genomförandet av projektet.

 


Jenny Hultén
Jenny Hultén

Jag heter Jenny Hultén och är en av IRIS-stipendiaterna 2024. Jag kommer använda stipendiet för utbildning inom att curera program och ledarskap för kreativa verksamheter. Jag ska gå kurser i Creative Leadership på Future London Academy och på Node center for curatorial Studies i Berlin. Det kommer handla om konceptualisering samt metoder för att skapa ett mångbottnat, mångfacetterat och balanserat program och att utvecklas som konstnärlig ledare.

Jag är har en master i Internationella museum studier och arbetar annars som Konstnärlig ledare på Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg. Jag älskar att röra mig i skärningspunkten mellan akademi, kultur och folkbildning. Jag ser fram emot att fylla på med inspiration och kunskap inom mitt fält.

 

 


Anna Hvarfner
Anna Hvarfner

ST-läkare i allmänmedicin på vårdcentralen Kusten i Ytterby och doktorand vid institutionen för global folkhälsa på Karolinska institutet. Som läkarstudent i Uppsala (examen 2019), praktiserade jag vid flera tillfällen på Muhimbili National Hospital i Dar es salaam, Tanzania, där jag även gjorde mitt examensarbete. Det senare blev ingången till mitt engagemang för fundamental vård av kritiskt sjuka, vilket pågått sedan dess.

Kritisk sjukdom är ett livshotande tillstånd med risk för snar död om inte vård ges i tid. Det kan drabba alla, oberoende av ålder, kön eller underliggande diagnoser. Även om kritisk sjukdom kan orsakas av vitt skilda sjukdomar och skador, så är de inledande åtgärderna för att hjälpa patienten – första linjens vård – ofta desamma.

Essentiell vård av kritiskt sjuka (eng Essential Emergency and Critical Care – EECC) är ett sammanfattande koncept för första linjens vård av kritisk sjukdom, den vård som alla kritisk sjuka borde få på alla sjukvårdsinrättningar i världen. I EECC ingår både att upptäcka kritisk sjukdom och att tillhandahålla enkla stabiliserande behandlingar. Rapporter om ouppfyllda behov av EECC kommer från många olika håll i världen.

Under 2024 har jag i min roll som doktorand erbjudits att delta i ett stort forskningsprojekt i Tanzania, där vi undersöker den tanzaniska regerigens införande av EECC i den tanzaniska primärvården. Specifikt kommer jag att undersöka vilka flaskhalsar till införandet av EECC som finns och vad de bakomliggande faktorerna till dessa är.

Det yttersta målet för forskningen inom global hälsa är att utjämna olikheter i hälsa i världen, vilket jag hoppas bidra till genom mitt arbete i Tanzania. De aktuella projekten undersöker konkret hur en pågående förändring för bättre och mer jämlik vård, kan förbättras ytterligare. Resultaten planeras tas i beaktning av tanzaniska hälsoministeriet inför det fortsatta införandet av EECC i hela landet 2024-2029. Nämnda utjämning är särskilt viktig för kvinnor och barn, som i många kontexter tillhör de mest sårbara befolkningsgrupperna. Stort tack till Irisstipendiet för ert bidrag till detta!


Armi Janhunen
Armi Janhunen

Jag är journalist och webbredaktör som tack vare stipendiet från Iris Jonzén Sandbloms och Greta Jonzéns stiftelse kan genomgå en kurs i strategisk kommunikation och PR på Berghs School of Communication i Stockholm.

Den kommer att vara ett stort stöd när jag tillsammans med Kvinnoorganisationernas Centralförbund i Finland anordnar ett svenskt-finländskt seminarium om jämställdhet med inbjudna internationella experter och andra sakkunniga inom jämställdhet. Stipendiet inspirerar mig och håller drömmen om forskarstudier levande.

Jag vill tacka stiftelsens ordförande Christina Backman som beslutade, att utbetala stipendiet tidigare för att möjliggöra min kursstart på Berghs den 5.3. Vidare ett stort tack till Rose Mjörnstedt på Simplicity Stiftelsetjänst som kontaktade fru ordförande och besvarade frågor till sent på kvällen den 29.2.

 


Katharina Johansson
Katharina Johansson

Jag har många år kvar i yrkeslivet och av dessa vill jag göra något tillfredsställande. Det har blivit över 30 år i tidningsvärlden, tio år med eget medieföretag och snart åtta år i tågbranschen.

Nu har jag siktet inställt på begravningsbranschen och tack vare Iris-stipendiet kan jag gå vidare och fortbilda mig. Stipendiet ska användas dels för en kurs i Sorg och krisrådgivning, dels för ett studiebesök i Kiel. Där praktiseras en särskild sorts jordbegängelse, där kroppen genom en ekologisk process blir kompost. Denna metod är ännu inte tillåten i Sverige, men förhoppningsvis inom en relativ snar framtid. Värdiga begravningar och miljötänk står i fokus när jag nu ska utbilda mig till begravningsrådgivare.

Foto: Lisa Thanner

 


Louise Johansson
Louise Johansson

Jag heter Louise Johansson och jobbar för organisationen A Non Smoking Generation. Med en erfarenhet på över tio år inom tobaksprevention, har jag ägnat mig åt att stötta barn och unga till en tobaksfri livsstil, samtidigt som jag arbetar för att begränsa tobaksindustrins inflytande i vårt samhälle. Det är viktigt att notera att inom tobaksindustrin, särskilt inom produktionen, förekommer alltför många överträdelser av mänskliga rättigheter.

Med stöd av det generösa IRIS-stipendiet ska jag genomföra en forskningsresa till ett område där tobak odlas. Syftet med denna resa är att fördjupa min förståelse för böndernas situation och de utmaningar de står inför. Jag planerar att genomföra omfattande intervjuer och observationer för att få en djupgående insikt i deras arbetsvillkor, levnadsvillkor och eventuella påverkan från tobaksindustrin. Genom att samla in data och information på plats kommer jag att kunna formulera en heltäckande rapport som belyser de komplexa frågorna kring tobaksodling och dess inverkan på människors liv.

Utöver rapporten kommer jag att skapa informationsmaterial som syftar till att sprida medvetenhet och kunskap om de faror som är förknippade med tobaksodling. Det är mitt mål att detta material inte bara ska ge en ökad förståelse för problemen utan också ge verktyg för människor att aktivt motstå tobaksindustrins påverkan. Jag är oerhört tacksam för IRIS-stipendiet och den möjlighet det ger mig att fördjupa min kunskap, bidra till förändring och kämpa för mänskliga rättigheter inom tobaksindustrin.


Alexandra Jonasson
Alexandra Jonasson

Det är en stor ära att vara en av de 38 kvinnor som tilldelas årets Irisstipendium.

Jag arbetar som pedagogisk utvecklingsledare i Lerums kommun, är utbildad speciallärare och masterstudent vid Göteborgs universitet. I rollen som masterstudent och medforskande speciallärare ingår jag i forskargruppen för ULF-projektet ”Vägen mot samverkan för bildning i anpassad grundskola”.

Forskningsprojektet sker i samverkan mellan Anpassad grundskola Lerum och forskare vid Göteborgs och Örebros universitet. Den överordnade forskningsfrågan är hur samverkan mellan olika yrkeskategorier inom anpassad grundskola kan utvecklas med syfte att främja elevernas bildning. Studien är unik då forskningsfrågan aldrig tidigare har tagits upp i ett svenskt utbildningssammanhang. Projektet har pågått sedan januari 2023 och genomförs genom praktiknära aktionsforskning i arbetslagen för årskurs 1–9 med inriktning ämnesområden i Anpassad grundskola Lerum.

Tack vare Iris-stipendiet kommer jag tillsammans med forskargruppen att åka till Chicago i sommar för att delta i världskongressen IASSIDD. Det är en fantastisk förmån att få möjlighet att dela och sprida studiens resultat i ett internationellt forskningssammanhang med ledande forskare och professionella inom specialpedagogik och intellektuell funktionsnedsättning från hela världen.

Temat för årets kongress är ”Reimagining Connections” vilket syftar till att främja nya internationella samarbeten och utbyten av kunskap.


Clara Korsås
Clara Korsås

Det är med stor glädje och tacksamhet som jag tar emot årets Irisstipendium. Tack vare stipendiet har jag möjlighet att studera det internationella masterprogrammet ”EPS –European Politics and Society”, på Karlsuniversitet i Prag (Tjeckien), Jagellonska universitetet i Krakow (Polen) och Leiden universitet (Nederländerna) under två år, tillsammans med en klass från hela världen.

EPS är ett tvärvetenskapligt masterprogram som ger mig en grundlig kunskap om politik och samhälle i Europa. Med kurser inom statsvetenskap, samtida historia, kultur, ekonomi och internationella relationer kommer jag att få insikter i de stora utmaningarna Europa står inför idag – såsom demokratisk tillbakagång, populism och säkerhet. Att få uppleva Centraleuropa i Prag, Östeuropa i Krakow och Västeuropa i Leiden kommer att ge mig ökad förståelse för olika kulturer, akademiska perspektiv och samhällsstrukturer.

I framtiden strävar jag efter att arbeta internationellt med frågor som rör global säkerhet och/eller den gröna omställningen för att främja ett rättvist och fredligt samhälle. Fler kvinnor behövs inom det säkerhetspolitiska arbetet och jag vill bana vägen för en sådan utveckling.

 


Fanny Kuhlin
Fanny Kuhlin

Mitt namn är Fanny Kuhlin och jag är doktorand inom idrottsvetenskap vid Örebros Universitet. Mitt doktorandprojekt fokuserar på att stoppa övergrepp och missförhållanden inom idrotten, samt skapa trygga träningsmiljöer för idrottsutövare.

Idrottare utsätts frekvent för övergrepp och tvingas träna under missförhållanden, vilket påverkar idrottarnas välbefinnande både under och efter deras idrottskarriär. Jag har i mitt doktorandprojekt valt att fokusera på kvinnliga gymnaster då unga kvinnor och flickor med hög träningsfrekvens lider en ökad risk att utsättas för övergrepp inom idrotten.

Genom IRIS-stipendiet har jag fått möjlighet att genomföra en studieresa till Australien (University of Queensland). Förutom goda akademiska möjligheter, så är Australien också ett av fåtal länder som har gjort betydande framsteg i arbetet mot hållbart och säkert idrott. Under min tid i Australien så kommer jag ha möjlighet att integrera med framstående forskare och praktiker, delta på seminarium och workshops, samt vara en aktiv del av institutionens idrottsvetenskapliga forskargrupp.

Jag vill ge ett stort tack för möjligheten som IRIS-stipendiet har givit mig. En möjlighet som kommer berika mitt doktorandprojekt, stödja min framtida karriär, och framför allt, stötta mig i strävan mot en trygg och hållbar idrottsmiljö för unga kvinnor.


Tova Lindh
Tova Lindh

Jag heter Tova och är lite mer än halvvägs igenom mina doktorandstudier inom Teknisk Mikrobiologi på Lunds Tekniska Högskola. Innan mina forskarstudier läste jag civilingenjör inom bioteknik, även det på LTH, där jag var engagerad i sektionen utöver studierna. Min forskning handlar om DNA-polymeras och användningen av dem för forensiska analyser. Projektet syftar till att öka förståelsen för vilken sorts fel som görs av olika DNA-polymeras i DNA-analysen och se om det går att koppla sorten fel till olika egenskaper hos typen av DNA-polymeras. Detta för att kunna utveckla forensiska analysmetoder av komplexa prover med DNA från flera personer. När DNA-prover tas från brottsplatser kan de många gånger vara svåra att analysera om de tex innehåller orenheter eller väldigt små mängder DNA. I framför allt grova våldsbrott och sexualbrott, där kvinnor ofta är offer, finns det ofta väldigt små mängder DNA från förövaren och mycket DNA från offret, vilket gör det svårt att ta fram förövarens DNA-profil. Jag hoppas i min forskning hitta svaret på vilka typer av fel som görs av olika DNA-polymeraser och därigenom minska felen som sker under analysen och förbättra framtagningen av DNA-profiler från komplexa prover.

Som en del av min forskarutbildning får jag tack vare Irisstipendiet möjligheten att åka till NIST (National Institute of Standards and Technology), Gaithersburg, Maryland, USA för att på plats ha tillgång till avancerade analys-instrument och tillgång till välkarakteriserade referensprover som ger möjligheter att komma långt i forskningsprojektet och möjligheter att utveckla metoder som kan användas inom forensisk analys av brottsplatsprover. Dessutom får jag möjligheten att knyta kontakter med ledande forskare och själv utvecklas som självständig forskare genom att arbeta i ett nytt labb i ett annat land.


Löttorps Vävstuga – Riita Sköld
Löttorps Vävstuga - Riita Sköld

Ett stort och hjärtligt tack för stipendiet.

Löttorps Vävstuga finns på norra Öland i Borgholms kommun. Löttorps Vävstuga är en ideell vävförening som varit aktiv sedan den grundades 1986. Idag är vi 18 medlemmar som håller 16 vävstolar i gång. Medlemmarnas medelålder är ca 75 år.

Föreningen har till syfte att stimulera intresset för vävning och att fördjupa kunskaperna kring vävningens praktik och den kultur som är förknippad med vävningen. Vävstugan har i alla 38 år varit – och fortfarande är – en viktig lokal träffpunkt för social samvaro och gemenskap där vävkunskapen utvecklas och vävtraditionen förs vidare.

Under åren har vi mer och mer blivit nyfikna på de gamla öländska vävar, mönster, material och tekniker som finns och har funnits här i trakten. Önskan om att lära mer om den lokala vävtraditionen och viljan att praktiskt återskapa dessa vävar har vuxit fram – därför ansökte vi medel för detta. Utifrån de lokala förutsättningarna vill vi fortsätta utveckla vävstugans verksamhet och föra vidare den vävkunskap och -tradition som finns i Löttorps Vävstuga.

IRIS-stipendiet ger oss möjlighet till att göra studiebesök till hemslöjdsutställningar, museer och hembygdsgårdar för att vi tillsammans kan ta del av och lära mer om de gamla öländska vävarna och -teknikerna. Under året kan vi delta i seminarier och föreläsningar för att fördjupa våra kunskaper och vi får möjlighet att bjuda in intresserade till olika arrangemang med väv-teman. IRIS-stipendiet ger oss också möjlighet att skaffa material, garner och övrigt vävredskap, för att komma i gång med vävningen av tex. Ölands slitryor, gubbatäcken, förningsdukar, bonader med Ölands kvarnar.

Löttorps Vävstuga ser fram emot tiden med projektet.


Andrea Otander
Andrea Otander

Det är med stor tacksamhet jag mottar Iris-stipendiet! Det möjliggör mitt masterarbete i arkitektur som omhandlar självbyggeri av mobila bostäder.

Tiny house-rörelsen växer sig större i Sverige, speciellt bland kvinnor, och erbjuder kreativa och miljövänliga små bostäder som de boende själva kan designa och bygga. Att ha kunskapen att bygga sitt eget hus ger trygghet och självkänsla – kan man bygga sitt eget hem, vad kan man inte då? Men vägen från dröm till hus är för många lång då det helt saknas lättillgänglig information i ämnet. Som självbyggare och arkitekt har jag den kunskap som behövs, och har länge velat dela den med andra.

Irisstipendiet möjliggör genomförandet av en självbyggerikurs inom ramen för projektarbetet, där en grupp framtida självbyggare skall bygga ett hus från grunden. Baserat på kursen kommer en handbok i självbyggeri att utvecklas som kan leva vidare också efter projektarbetets slut.


Sara Schumacher
Sara Schumacher

Mitt namn är Sara Schumacher och jag är doktorand vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet i en forskargrupp vars fokus till stor del är tidig diagnostik av gynekologisk cancer. Endometriecancer utgör primärt fokus i min forskarutbildning och ett av projekten som ska ingå i min avhandling syftar till att vi ska söka efter biomarkörer i ett förstadium till endometriecancer, så kallad endometrial intraepithelial neoplasi eller atypisk hyperplasi (EIN/AH). Jag är oerhört glad och tacksam för att jag fått äran att ta emot Irisstipendiet vilket kommer att gå till att finansiera detta projekt.

Endometriecancer, även kallat livmoderkroppscancer, är den vanligaste sorten av gynekologisk cancer och den sjätte vanligaste cancerformen hos kvinnor. Vid utredning av misstänkt endometriecancer tas en biopsi från livmoderslemhinnan. Om provet visar på EIN/AH är risken cirka 30-50% att kvinnan även har en cancer som inte kunnat upptäckas på biopsin, vilket gör att samtliga i dagsläget opereras med hysterektomi. En hysterektomi, borttagande av livmodern, är en relativt stor operation och dessutom är det enbart en mindre andel av dessa precancerösa lesioner som sannolikt kommer att ha en samtida cancer eller utvecklas till cancer i framtiden. Prediktiva biomarkörer skulle kunna vara behjälpligt vid bedömningen så att rätt behandling kan erbjudas, till exempel vid önskad fertilitetsbevaring, samt bidra till att minska antalet stora kirurgiska ingrepp.

 


Rika Shimabukuro
Rika Shimabukuro

Jag är en japansk kvinna och dessutom konstnär. Tack vare Iris stipendium kommer jag att kunna ta Speciell utbildning i vattenstämpeltekniken på Europas äldsta centrum för papperstillverkning i Fabriano, Italien. Min avsikt är att lära mig denna teknik, som har gått i arv till oss sedan 1300- talet och att använda den i mina egna framtida konstnärliga verk.

Jag förväntar mig att resultaten av mina nyförvärvade färdigheter kommer att synas på mina internationella utställningar framöver. Tack så mycket för Iris Jonzén-Sandbloms och Greta Jonzéns Stiftelse.

 

 


Maria Sjölin
Maria Sjölin

Jag heter Maria Sjölin och tar emot årets Irisstipendium med stor tacksamhet. Under våren 2023 fick jag som speciallärare i anpassad grundskola och mastersstudent möjlighet att tillsammans med kollegor och forskare från Göteborgs och Örebro universitet bli en del av en projektgrupp med syfte att driva ett forskningsprojekt i samverkan mellan universitet och skola. Den anpassade grundskolan som initierat projektet står inför utmaningen att navigera i spänningsfältet mellan undervisning, omsorg, fysio- och arbetsterapi. Studien belyser hur samverkan mellan de inblandade yrkeskategorierna kan utvecklas på ett sätt som gynnar elevers bildning. Forskningsinsatsen jag medverkar i är unik eftersom det aldrig tidigare genomförts forskning inom detta specifika område och elevgrupp.

För att sprida studiens resultat vidare kommer jag tillsammans med projektgruppen medverka som föreläsare i ett symposium under IASSID i Chicago den 5–8 augusti 2024. IASSID är en internationell organisation för vetenskapliga studier om intellektuella funktionsnedsättningar. Temat för årets konferens belyser vikten av att skapa starka och meningsfulla relationer, vilket i sin tur kan förbättra förståelsen, tillgängligheten och stödet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar i samhället.

Under konferensen kommer vi att få möjlighet att delge det som framkommit i vår studie för de främsta forskarna inom fältet tillsammans med akademiker, kliniker och professionella inom hälso- och socialvård samt andra intressenter som är engagerade i att främja kunskap och förståelse inom detta område. Tack vare stipendiet får jag möjlighet att delta i konferensen vilken utgör en plattform för att erhålla nya insikter och kunskaper som kommer att gynna min fortsatta akademiska och professionella utveckling.

Att bidra till att skapa ett samhälle där alla individer oavsett funktionsförmåga får ta plats, synas och utgöra en självklar del är av högsta prioritet för mig. För att skapa utrymme för delaktighet i samhället krävs kunskap och bildning samt en grundläggande tilltro till alla individers förmåga att utvecklas. Jag ser det som en nödvändighet att aktivt fortsätta driva förändring och utveckling inom detta område och har en förhoppning om att mitt bidrag i detta arbete är betydelsefullt.

Jag vill rikta ett stort tack Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns stiftelse som genom stipendiet bidrar till att göra detta möjligt!


Tove Stangenfjord Karlsson
Tove Stangenfjord Karlsson

Jag heter Tove, är 47 år. Jag är sjuksköterska med en vidareutbildning inom skolhälsovård och har arbetat som skolsköterska i 15 år. Jag läser just nu mastersprogrammet Integrative Health Science på Kristianstads universitet och ska i höst skriva min mastersuppsats om mensfattigdom, ett begrepp som beskriver hur flickors och kvinnors levnadsstandard påverkas av deras menstruation.

Med hjälp av Irisstipendiet kommer jag att resa till Kenya under hösten 2024 för att utföra djupintervjuer med flickor på skolor lokaliserade i slumområden i Nairobi om deras upplevelser kring hur det är att ha mens.

På fritiden driver jag en ideell förening, Healthy Thinking International, som arbetar för barn och ungars rätt till en hälsosam skolmiljö och fritid i bland annat Kenya och Nigeria. Vår förening arbetar en del med mensfattigdom. Vårt arbete i Kenya och Nigeria handlar om att hitta hållbara lösningar för att flickor i extremt utsatta och fattiga områden och därigenom öka deras möjligheter att delta i skolarbetet samt att bryta stigmatisering.

Genom mitt arbete med att främja hälsa hos barn och ungdomar i Kenya har jag på egen hand sett vilket stort problem det är för många flickor med brist på mensskydd. Många flickor stannar hemma under de dagar de har mens, vilket får till följd att de missar inte oväsentliga delar av sin skolgång. Under de dagar de är borta från skolan befinner de sig ofta ensamma i hemmet helt utan det skyddsnät som familj och skola utgör. Det saknas fortfarande forskning vad gäller flickors egna upplevelser av att ha mens under skoltid i fattiga områden och genom min masteruppsats vill jag därför bidra med just sådan kunskap. Jag ser det som viktigt att lyfta flickornas egna röster om hur det är att leva utan tillgång till mensskydd och deras upplevelser av att ha mens under skoltid.

Min förhoppning är att uppsatsens resultat också kommer att kunna användas för att sprida kunskaper om mensfattigdom – både att synliggöra problematiken samt i att hitta strategier för att åtgärda den. Jag kommer bland annat att efter uppsatsens slutförande presentera resultaten för organisationer och skolor på plats. Jag ser detta arbete som en del i att främja kvinnors hälsa både lokalt och globalt


Nella Suskic
Nella Suskic

Jag heter Nella och jobbar som behandlingspedagog/stödpedagog inom missbruk på ett behandlingshem. Jag har jobbat inom människoyrke hela mitt liv så som undersköterska, boendestödjare inom LSS verksamhet samt samordnare inom både LSS och missbruk verksamheter. Jag har länge drömt om att utbilda mig till KBT terapeut och nu känner jag att det är bra tid för att göra det eftersom mina barn är större och mera självständiga.

 

 

 


Sångensemblen Iris – Carin Åkesson
Sångensemblen Iris - Carin Åkesson

Tove Janssons novell ”Det osynliga barnet” från 1962 har inspirerat Sångensemblen Iris. Vi vill skapa ett körverk med nyskriven musik för att gå på djupet av betydelsen av att bli sedd som människa.

”Det osynliga barnet” rymmer många dimensioner av att vara människa. Blir vi inte sedda och bekräftade förlorar vi konturerna. I berättelsen berörs ensamhet, utanförskap och bristande självkänsla, och den lyfter den avgörande roll vi kan ha för varandra. Barn har olika förutsättningar och omständigheter som påverkar deras liv.

Vi vill i en körföreställning hitta en väg att inspirera publiken till att vilja bli någons ”viktiga vuxen”. Vi kommer att skapa ett verk som man inte kan blunda för. Något som berör och inspirerar till engagemang.

Förutom att beställa ny musik av kompositören Teresa Indebetou ska vi till föreställningen addera ytterligare en uttrycksform, nämligen bildkonst. Vi kommer att samarbeta med konstnären Linnea Jardemark, som i realtid levandegör berättelsen och budskapet.


Yoshiko Toyoda
Yoshiko Toyoda

Tusen tack till Iris Jonzén-Sandbloms och Greta Jonzéns stiftelse för ert stöd till mitt projekt.

Jag är verksam i keramik och glas vid Ateljéhus Pukeberg i Nybro med ett brinnande hjärta för inkludering ur olika perspektiv. Mitt första mål är att skapa estetiskt tilltalande hjälpmedel (tallrikar, muggar, dricksglas m.m.) i glas och keramik. Mitt andra mål är att sänka tröskeln vid kulturella evenemang för de som sitter i rullstol, med sjukdomar eller funktionsnedsättningar.

Människor som sitter i rullstol, särskilt kvinnor, är otroligt beroende av tillgång till anpassade toaletter och måste därför oftast avstå från deltagande i olika aktiviteter som innebär långresa eller övernattning. Människor som har fått funktionsnedsättningar efter olycka eller sjukdomar är oftast deprimerade. Jag vill minska olika isoleringar och anser att det första steget är att skapa prestigelösa skapande sammanhang där ingen behöver vara orolig för toalettbesök eller överstimulanser.

Tack vare stipendiet kommer Ateljéhuset att få en renovering för en mer rullstolsanpassad lokal och en lugn drejningshörna inför Konst runt 2024. Detta möjliggör för oss att erbjuda mer öppna kulturella sammanhang där även små/stora/unga/äldre människor med sjukdomar eller funktionsnedsättningar känner sig välkomna.


Stella Ward
Stella Ward

Mitt namn är Stella Ward och det är tack vare IRIS-stipendiet som jag kan genomföra min masterutbildning i kris och säkerhetshantering (med inriktning på cybersäkerhetsstyrning) på Leiden University. Utbildningen äger rum på universitets campus i Haag, den internationella freden och rättvisans stad där många internationella organisationer, ambassader och multinationella företag har sitt säte. Programmet syftar till att utveckla studenters kunskap kring styrning och tillgängliga reglerande strategier för att möta och hantera den extraordinära utveckling i teknologi som präglar vår tid.

Jag är oerhört glad och tacksam för att stiftelsen kunnat förverkliga min ambition att nu också fortsätta mina utlandsstudier i Nederländerna efter min kandidatexamen i statskunskap vid University of Amsterdam i juni 2024. Härefter kan jag nu gå vidare till en masterutbildning på Leiden University, Nederländernas äldsta universitet. Där kommer jag kunna fördjupa mig i cybersäkerhetsutmaningars bredd, djup, och komplexitet. Därmed hoppas jag att en dag kunna bidra till och förbättra grunderna till flera unga kvinnors medverkan inom detta forskningsområde. Tack så jättemycket för denna möjlighet!


Lotta Wettström
Lotta Wettström

Vilken ära och glädje att bli utsedd till en av årets stipendiater!

Tack vare stöd från Iris-stipendiet kommer jag att genomföra en 1-årig yrkesutbildning i specialsök (narkotika och vapen) tillsammans med min hund. Syftet är att som narkotikahundekipage arbeta förebyggande för drogfria miljöer i samhället som t. ex. på skolor, behandlingshem, fritidsgårdar och arbetsplatser.

Som samhälle har vi ett gemensamt ansvar att öka tryggheten, det här är mitt sätt att bidra med mina förmågor och kunskap.

Att få jobba skarpt med min bästa vän hunden, att kunna utnyttja hundens unika förmågor till något bra och viktigt som kan göra skillnad för andra ser jag som något alldeles fantastiskt.