2020 års Irisstipendiater
Detta år fick hela 43 stycken Framåtsträvande kvinnor dela på rekordbeloppet 2,066 miljoner kronor när Iris-Stipendiet delades ut. Tyvärr blev det ingen fysisk stipendieutdelning på grund av Coronasituationen.
Även i år har en stipendiekommitté bestående av Anna Mannheimer, Åsa Mossberg och Helen von Sydow gått igenom och värderat alla de 614 ansökningar som kommit in till stiftelsen, för att komma fram till ett urval bland alla de fantastiska kvinnor som ansökt om bidrag till sina projekt. Stiftelsens styrelse har därefter beslutat om årets utdelning.
Då vi inte kunde ha en fysisk stipendieutdelning, har våra stipendiater nedan skrivit en kort sammanfattning om vad de skall använda stipendiet till. Sidan uppdateras löpande vartefter vi får in texter från våra stipendiater.
Tamar Abzhandadze
Mitt namn är Tamar Abzhandadze, psykolog sedan 2002 och leg. arbetsterapeut sedan 2012. Jag är klinisk doktorand, jobbar med stroke rehabilitering på en strokeenhet och som doktronad vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi under handelning av professor Katharina Stibrant Sunnehagen. Mitt forskningsområde är tidiga kognitiva bedömningar och hur dessa förklarar strokerelaterade utfall vid ett senare skede. Jag har fått IRISstipendiet för ett projekt där vi kommer att utveckla och utvärdera en kort version av the Montreal Cognitive Assessment – svensk variant. Utveckling kommer att göras på en svensk strokekohort. Resultatet kommer att utvärderas på en internationell strokekohort . Vi kommer att använda logistiska regressioner och maskininlärningsmetoder (väglett lärande).
Julia Andborn
Mitt namn är Julia Andborn och jag är 21 år. Jag kommer använda Iris-stipendiet till mina studier i USA. Jag ska studera på UCLA och kommer studera Globala Studier och ekonomi där. Jag hoppas att kunna jobba för FN i framtiden och arbeta för kvinnors rättigheter runt om i världen.
Lina Andersson
Jag är doktorand i Nationalekonomi vid Göteborgs universitet. Min avhandling är inom spelteori och beteendeekonomi. Spelteori är ett matematiskt ramverk som används för att teoretiskt studera beslutsfattande när utfallet är beroende av flera personers beslut. I min forskning studerar jag dels hur känslor påverkar strategiskt beslutsfattande vid exempelvis samarbeten, investeringar och förhandlingar och dels hur moraliska överväganden kan påverka beslutsfattande, exempelvis vid klimat- och miljöfrågor eller under en pandemi. IRISstipendiet använder jag för att finansiera en forskningsvistelse vid Barnard College, Columbia University, New York. Forskningsprojektet jag ska jobba med under vistelsen fokuserar på hur investeringar och finansiella beslut påverkas av rädsla.
Annie Andréen
Jag arbetar som lärare på lågstadiet och mitt huvudämne är matematik.
Jag ska åka till New York, där det finns ett matematiskt centrum för matematiklärare som heter Mathematics in the City. De undervisar utifrån en metod som utgår från tanken att matematik lärs in bäst när matematiken framställs i en kontext, där eleverna involveras i arbetet att lösa ett problem. Jag åker dit för att lära mig mer om metoden genom workshops och skolbesök.
Viana Barzan Mikkelsen
Jag är oerhört glad över att få motta IRIS-stipendium! Precis som ni ärar era mödrar i föregående generationer vill jag också göra det med mina i mitt projekt. Det betyder mycket för mig att ges denna möjlighet. Tack!
Stipendiet kommer att användas till arbetet med min första långdokumentär ”Jag Åker”.
Min farmor i Kurdistan och min mormor i Argentina har aldrig träffats. Jag vill genom filmen presentera dem för varandra. En familjeskildring som letar bland minnen; en fysisk och en inre resa. Om separation, migration och kärlek.
– En hyllning till livet!
Info om mig
Jag är dokumentärfilmare. Jag har frilansat i länder som Bolivia, Färöarna, Argentina och Kurdistan. På Mixgårdens fritidsgård, Nordens Folkhögskola Biskops Arnö har jag arbetat som filmpedagog och gör det för närvarande på filmplattformen Filmplats. Filmen ”i 90 graders värme” är en av mina filmer som har vunnit priser, bl.a. bästa regi vid Los Angeles Documentary Film Festival 2015. Jag har varit verksam som fotograf, bl.a. för SVT:s Uppdrag Granskning och som videojournalist för serien ”Mitt psyke & jag” som blev nominerad till Stora Journalistpriset 2016. Sedan 2017 sitter jag i styrelsen för organisationen Oberoende Filmares Förbund (OFF) och har vid flera tillfällen anlitats som jurymedlem i antagnings- och filmfestivalssammanhang. Nu senast vid urvalet av Göteborg Film Festivals kortfilmer 2020.
Frida Bergström
Mitt namn är Frida Bergström, jag är 23 år gammal och studerar sedan hösten 2016 Praktisk filosofi, Politik och Ekonomi vid Lunds universitet. Jag har alltid haft ett stort intresse för internationella relationer men har de senaste åren mer specifikt intresserat mig för studiet av terrorism. Jag är särskilt intresserad av kvinnors roll i terroristorganisationer men även deras utsatthet som offer av terrorism och dess konsekvenser. Jag har tagit varje chans jag fått för att studera fenomenet under mina studiers gång men för att utveckla mina kunskaper har jag sökt och blivit antagen till masterprogrammet ’Terrorism and Political Violence’ vid University of St Andrews. Jag ämnar därför använda Irisstipendiet till att finansiera dessa masterstudier.
Ingela Bertilson
Jag heter Ingela Bertilson och är sedan flera år en glad pensionär. Har tidigare varit verksam som diakon i Svenska Kyrkan. Är också en glad Brodös, en ” Lustbrodös”.
Fick möjlighet att vistas på Ellen Keys underbara bostad Strand. Min önskan med den tiden var att få dokumentera Ellen Keys liv med nål och tråd.
Nu har jag 40 broderade bilder och jag längtar efter att få trycka dessa bilder i en bok.
Åsa Borgström
Doktorand i socialt arbete vid Göteborgs universitet med mångårig erfarenhet av socialt arbete inom socialtjänst och skola. Stipendiet kommer att användas till att slutföra mitt avhandlingsprojekt där jag särskilt vill lyfta fram unga kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning, hur internet kan vara del av deras identitetsskapande men också hur ett internet-relaterat stöd skulle kunna utformas. Förhoppningsvis kommer min avhandling innebära ett värdefullt bidrag till forskningen och inte minst det sociala arbetets praktik. Jag tänker närmast på att forskningsresultatet skulle kunna vara till stöd och hjälp i skolkuratorers (socionomers) arbete med barn- och unga med intellektuell funktionsnedsättning.
Ann Brinkmalm
Jag heter Ann Brinkmalm och är docent vid Sahlgrenska akademin och överbiokemist på Sahlgrenska sjukhusets neurokemilaboratorie. Uppvuxen i Ångermanland hamnade jag i mitten av 80-talet i Uppsala. Där studerade jag teknisk fysik med inriktning mot strålningsvetenskap. Professor Bo Sundquist erbjöd mig plats som doktorand och jag disputerade 1994 i biologisk masspektrometri. Under denna tid var det nästan bara en galen dröm hos en liten internationell grupp kärnfysiker att man skulle kunna använda masspektrometri inom biologi eller medicin, men nu finns det masspektrometrar i hjärtat av många universitetssjukhus och medicinska forskningslaboratoriet över hela världen. Masspektrometrivärlden var i slutet av 80-talet väldigt mansdominerad även om det även fanns ett fåtal starka och inflytelserika kvinnor. Samtidigt som masspektrometri tagit en större och större plats inom biologin och medicinen har andelen framträdande kvinnliga forskare ökat. Från allra första början som blyg student har jag känt mig varmt välkomnad in i denna kreativa och alltmer multidisciplinära grupp och jag ser det som ett roligt ansvar att introducera nya unga talanger (särskilt tjejer) in i denna gemenskap.
Kerstin Dejemyr
Kerstin Dejemyr är f.d. polis och författare som ständigt ser möjligheter att påverka individ och samhälle till att ta sitt ansvar eller att hjälpa till där det behövs. Hon har över 25 års erfarenhet av polisarbete och en gedigen kunskap om våld i nära relationer.
Dejemyr har som ansvarig för polisens interna Metoo-upprop #Nödvärn visat stort civilkurage. 2019 såg hon sig tvingad att lämna polisen på grund av dess bristande handlingskraft mot den interna kulturen av sexism och trakasserier. Hon har medverkat i en rad intervjuer som visselblåsare och nu ska historien bli bok. Stipendiet ska användas för att färdigställa boken.
Anna du Rietz
Jag heter Anna du Rietz och doktorerar inom tillämpad fysik på Linköpings Universitet. Min forskning är fokuserad på nanopartiklar för biomedicinska applikationer och jag kommer använda stipendiet för att utveckla en detektionsmetod för biomarkörer för hjärtinfarkt. Jag vill också använda del av stipendiet för att utveckla mig själv som forskare genom att åka på konferens (så snart pandemin lagt sig). Jag tycker gränslandet mellan fysik och teknik och biologi och medicin är väldigt spännande. Jag blev förälder förhållandevis tidigt i livet och har under hela min studietid på universitetet haft små barn.
Emelie Emanuelsson
Mitt namn är Emelie Emanuelsson och jag är en av två grundare av Womengineer och den årliga dagen Introduce a Girl to Engineering Day. Sedan i Januari i år driver jag Womengineer på heltid, tillsammans med mina 16 volontärer. Vårt mål är att öka självförtroendet inom teknik för unga tjejer i Sverige. Vi gör det genom att informera och inspirera dem att vilja läsa tekniska utbildningar och framförallt vilja bli ingenjörer. Förutom Womengineer är jag mamma till två små barn, och bor med man och familj i Änggården i Göteborg. Jag tycker om sport och just nu älskar jag att cykla mountainbike i skogen, men till sommaren kommer jag även vilja att segla.
Helena Filipsson Nyström
Starka självständiga framåtdrivande kvinnor finns det många av i historien, och flera av dem lever kvar än in i våra dagar som Iris och Greta Jonzén . Det är en ynnest att få vara Iris-stipendiat ännu en gång. 2013 fick jag detta pris första gången – då i startgroparna att få igång min forskargrupp kring sköldkörtelsjukdom som företrädesvis drabbar kvinnor. Nu som etablerad docent och universitetssjukhusöverläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset är jag i en brytningstid. Tre av mina doktorander disputerar inom en 15 månaders-period och jag behöver finnas tillgänglig för dem trots att min 4-åriga 50% forskningstjänst har nått sin ände nu efter sommaren. Än räcker inte meriterna för en universitetstjänst i den konkurrensutsatta medicinska värld – trots att vi har spännande data avseende hjärnpåverkan vid hög sköldkörtelhormonfunktion och har startat nya studier med nya doktorander involverade. Pengarna kommer till användning för att underlätta mitt liv det närmaste och det är en trygghet att veta att jag kommer att kunna ge den tid som de behöver.
Lotta Grimborg
Jag är textilkonstnär och arbetar med varierande textila projekt inför utställningar och uppdrag, i min ateljé i Kålltorp. Irisstipendiet har gjort det möjligt för mig att under oktober månad vistas på Icelandic Textile Center som huserar i gamla Kvinnoskolan i den lilla byn Blöndous på norra Island. De erbjuder residensplatser för yrkesverksamma textilkonstnärer och jag har blivit inbjuden till en studievistelse där tillsammans med 7 andra kvinnor från världens hörn. Jag brinner för broderiet och vill ta det till nya platser, utanför det traditionella, och visa på att broderiet är ett eget språk. Genom stygnen och den upprepade nålrörelsen känner jag en koppling till kvinnorna före mig, en taktil kunskap som passerat genom generationer. Under vistelsen på Icelandic Textile Center kommer jag vara omgiven av ett nätverk av kvinnor som alla är där med textilkonsten som gemensamma nämnare.
Ida Görsch
Jag heter Ida Görsch och jag tänker använda mitt stipendie för att göra kvinnohistorisk research om kvinnor som levt och verkat i Göteborg under 400 år. Ett researcharbete som kommer att ligga till grund för att skapa en musikdramatisk föreställning under Göteborgs 400-årsjubileum.
Jag är utbildad i sång, musikteater och musikvetenskap. Jag har två masterutbildningar – en i Musikvetenskap och en konstnärlig masterexamen i Musikdramatik. Under båda mina utbildningar fördjupade jag mig i kvinnohistoria och i att se och förstå scenkonst från ett intersektionellt perspektiv. Jag strävar mot att arbete med teman jag tycker är viktiga och föra fram detta i lättillgänglig scenkonst till allmänheten. Jag älskar att dela mitt arbetsliv mellan att gå in i perioder av forskning och undersökande verksamhet för att sedan använda den nya kunskapen jag har för att göra scenkonst och musik.
Sofia Hallberg
Jag heter Sofia Hallberg och är född och uppväxt i Torslanda, Göteborg. Jag är en social och framåtsträvande person som gillar att ha många bollar i luften och har ett stort intresse för att lära mig mer om andra kulturer. Jag får energi av att träffa nya människor och älskar att ge mig ut på gatorna i städer jag inte besökt förut och upptäcka nya områden och träffa nya människor.
Jag har sökt Irisstipendiet för att kunna genomföra en obetald praktik i San Francisco där jag får möjligheten att interagera och arbeta i en mångfaldig miljö som uppmuntrar och främjar nätverkande och innovation. Förutom min praktikplats, där jag är ansvarig för marknadsföring och affärsutveckling, så hjälper jag även till som volontär på The Expat Womens event. The Expat Women är en global plattform som är till för att engagera, utbilda och stärka kvinnor genom deras nätverk och event.
Klara Insulander Björk
Jag är fysiker och fascineras oerhört starkt av naturvetenskap och teknik, speciellt de områden som berör radioaktivitet och strålning med tillämpningar inom t.ex. medicin, miljö och energi. Det är få kvinnor som arbetar inom strålningsvetenskap, som inom de flesta teknikområden, och därför strävar jag efter att förmedla min fascination till andra kvinnor och inspirera dem att fördjupa sig i området. Jag har lett ett projekt där jag och mina kolleger tagit fram strålningsvetenskapligt undervisningsmaterial för gymnasiet, och jag planerar att hålla en sommarskola där vi använder detta material för att undervisa och inspirera gymnasieungdomar att söka sig till strålningsrelaterade universitetsutbildningar. Irisstipendiet utgör en viktig del av finansieringen för denna sommarskola!
Pica Johansson
Det är med glädje jag mottagit detta fina stipendium, som ska användas mot en vidareutbildning på London School of Economics and Political Science. På LSE har jag fått möjligheten att läsa MSc Media, Communications, Data and & Society – en tvärvetenskaplig masterutbildning som utforskar hur media och data påverkar samhället.
Programmet är som skräddarsytt för mig då jag får stärka mina tekniska kunskaper inom programmering och statistik, ett område där kvinnor ofta är underrepresenterade, samtidigt som jag breddar min kunskap inom datafieringen av samhället. Efter att ha arbetat två år på UNHCR, FNs Flyktingorgan, har jag framförallt blivit engagerad i att bygga avancerad mjukvara som analyserar de hundratusentals konversationer och inlägg som publiceras online varje dag. Denna teknologi gör stora framsteg, men vi ser fortfarande mycket nätmobbning, distribution av barnpornografi och kränkningar mot minoriteter (bland annat). Det motiverar mig oerhört att med hjälp av denna utbildning stärka mina tekniska kunskaper för att vara med och bidra till de insatser som på sikt förebygger detta och gör internet till en tryggare plats för oss alla.
Avslutningsvis vill jag hurra högt för alla världens framåtsträvande kvinnor – och tacka styrelsen för att de fortsätter att varje år möjliggöra drömmar för ett antal av dem.
Evelina Karlsson
Jag heter Evelina Karlsson, är 27 år och har jobbat i mer än två år med tvistlösning som biträdande jurist på en affärsjuridisk byrå. Jag har sett hur tvistlösning, och framför allt internationella skiljeförfaranden, fortsätter att vara ett manligt dominerat område som premierar traditionellt manliga värden. Det vill jag ändra på. Jag har erhållit medel för att studera i USA för att studera fenomenet tredjepartsinvestering i tvister och hoppas på att i framtiden vara en förebild för kvinnor som vill arbeta inom affärsjuridiken.
Jennie Larsudd-Kåverud
Jag heter Jennie Larsudd-Kåverud och jobbar som läkare i obstetrik och gynekologi samt är doktorand vid Göteborgs universitet. Sedan tio år lever jag i Göteborg tillsammans med min man, vår son är just fyllda fyra år. Jag ser mig själv som en person som brinner för att förbättra kvinnors liv och hälsa, att få IRIS-stipendiet hjälper mig och min forskningsgrupp att driva vårt projekt framåt. Vi undersöker hur förlossningssätt, vaginal- eller kejsarsnittsförlossning, och det antal barn som kvinnan fött påverkar risken för att senare i livet behöva opereras för urininkontinens och framfall. Nästan var femte kvinna genomgår sådan kirurgi någon gång i sitt liv och vaginal förlossning är en känd riskfaktor. Besvär med urininkontinens och framfall har en allvarlig påverkan på en individs livskvalité, därför är ett förebyggande arbete viktigt. Jag tror och hoppas att vår forskning kan göra skillnad i kvinnors liv.
Caroline Linnell
Mitt namn är Caroline Linnell och jag arbetar som möbelkonservator i en privatverkstad i centrala Stockholm. Jag har nyligen skolat om mig till detta yrke, då jag av en slump hittade det som kommit att bli mitt kall.
Mitt mål är att rädda så många gamla möbler som möjligt från förfall och från att bli kasserade. Att bidra till en minskad ”slit och släng”- mentalitet och att hjälpa till att bevara objekt som håller affektionsvärde för dess ägare känns som en viktig uppgift både ur ett miljöaspekt- men även ur ett kulturvårdssammanhang. Jag arbetar med gamla metoder, verktyg och material i kombination med ny teknik och nya rön. Som konservator arbetar jag efter devisen ”Minsta möjliga åtgärd” när jag restaurerar ett objekt, allt för att göra så litet avtryck på såväl objektet jag arbetar med samt på vår miljö.
Min önskan och mitt mål är att vara en god förebild och inspiration för andra kvinnor att våga tänka om, våga starta om och hitta sitt kall. Stor och varmt tack, jag är stolt över att bli tilldelad detta stipendium!
Elma Mrdanovic
Elma heter jag och kommer från Bosnien och Hercegovina. Jag flyttade till Sverige 2017 när jag fick jobb här. Före hade jag också bott i Norge i ett tag och för min del är Skandinavien ”place to be”. Jag är mekanisk ingenjör som har jobbat inom olika industrier och efter 10 års yrkeserfarenhet finns det fortfarande ganska mycket för mig att lära och ganska många färdigheter för att utveckla. Jag tror starkt på det att kunskap, skicklighet och mod är det som vi kvinnor måste fortsätta satsa aggressivt på för att göra världen till en jämställdare plats. På grund av det kommer jag att använda stipendiet till en utbildning och bredda mitt kompetensområde.
Moa Nordström
Moa Nordström, ST-läkare (läkare under specialiseringstjänstgöring) på Ögonkliniken, Mölndal, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Stipendiet kommer att användas till kursen Bay Area Ophthalmology Course (BAOC), en kurs i oftalmologisk vetenskap (ögonsjukdomar). Kursen är 4 veckor lång och ges en gång per på Stanford Universitet, Kalifornien, USA.
Isabel Ornstein Mecklenburg
Jag heter Isabel och har dansat lika länge som jag kunnat gå. Dans skapar en upplevelse av kontroll och frihet. Kontroll över kroppens rörelser och frihet att välja hur kroppen rör sig. Jag har en danskurs vid namn Alla Kan Dansa som riktar sig till individer som säger sig inte kunna dansa eller inte våga dansa. Kursdeltagares självförtroende och självkänsla utvecklas enormt under terminens gång. Jag ville göra min kurs tillgänglig för kvinnor som inte har möjlighet att dansa och sökte därför upp Ystads Anstalten. De tackade ja och jag kommer hålla i en danskurs en gång i veckan på Anstalten med klienterna där under 2,5 månad. Min tanke är att de under projektets gång ska få utvärdera sina upplevelser och på så vis se sin egen utveckling. Vi kommer dansa allt från baile funk till balett, utföra styrkeövningar och stretcha.
Anneli Persson
Mitt namn är Anneli Persson, leg operationssjuksköterska och ögonsjuksköterska sedan 1992. Jag har arbetat på olika ögonkliniker i landet och började min karriär i Umeå, Norrlands universitetssjukhus, NUS, på ögonkliniken. Att ha studenter och läkarkandidater var en naturlig del av vårt arbete som sjuksköterska på sjukhuset med universitetet som granne. Mentorskap i ögonsjukvård är något jag började älska och tycker fortfarande är otroligt roligt. Det är också en stor del av mitt jobb idag, men på ett nytt sätt.
Jag har sedan 2008 varit volontär på världens största civila sjukhusfartyg i regi av välgörenhetsorganisationen Mercy Ships, som erbjuder gratis operationer och utbildning till de allra fattigaste. Vi som volontärer får betala våra resor, mat och logi själva, för att få arbeta ombord. Jag har varit på 10 olika volontärresor till Afrika och de har varit mellan 4-7 månader långa. Västafrika har ett otroligt stort behov av tillgång till säker sjukvård och sjukvårdsutbildningar, vilket också intresserar Mercy Ships. Jag arbetar tillsammans med 450 besättningsmän, som bor och arbetar på fartyget. Vi har alla olika uppgifter, men 50% arbetar med sjukvård. Vi har fem operationssalar och 82 vårdplatser ombord.
Jag arbetar som sektionsledare på två ögonsalar. Jag leder och styr patientflöde och är ledare för teamet. Vi utför ca 15-25 ögonoperationer/ dag och samtidigt är jag mentor till nya kvinnliga operationssjuksköterskor och lokala sjuksköterskor, som går bredvid mig under veckor/ månader. Kvinnor som jag får se växa och får kunskap i säker operationssjukvård med inriktning på ögonsjukvård. Jag undervisar och tränar under arbetets gång och går igenom viktiga checklistor för säkra operationer från WHO, vårdhygien och säkra och bra rutiner.
Ert IRIS-stipendiat hjälper mig att fortsätta arbetet som mentor för kvinnors kunskapslyft i säker ögonsjukvård i Afrika och andra länder. Jag är otroligt tacksam för detta stipendiat, stort tack för att jag fick äran att ta emot det och möjlighet att fortsätta mitt arbete, att uppmuntra härliga kvinnor och se dem växa som sjuksköterska.
Ulrika Persson
Jag heter Ulrika, är 34 år gammal och bor i Stockholm. Jag jobbar som Barnahus-samordnare, samt driver den ideella organisationen Alltid Sedd. Konceptet Barnahus kommer ursprungligen från USA och jag ska använda mitt stipendium till att göra studiebesök på två olika Barnahus i USA – bland annat i Huntsville, Alabama: det första Barnahuset som startade och som fortfarande är igång.
Fanny Rosell
Jag heter Fanny Rosell och är 24 år. Jag kommer att använda Iris-stipendiet till min dokumentärfilm ”Nationens minne” – en film om Kungliga Biblioteket och deras arbete med pliktleveranslagen. Genom att följa arkivering aktualiseras en av vår samtids viktigaste frågor – vad är egentligen reklamens roll i vårt samhälle? Och hur kommer det att påverka vårt gemensamma minne?
Ebba Samuelsson
Jag jobbar som mikrobiolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, samtidigt som jag doktorerar på Göteborg Universitet. Min forskning handlar om utveckling av vaccin, och hur antikroppar känner igen strukturer på ytan av virus.
I min forskning tittar jag på hur antikroppar binder till en viss sorts sockermolekyler, så kallade glykaner, som sitter på protein på virusets yta. Vi har sett att beroende på var de här glykanerna sitter verkar det som att antikroppar känner igen dem bättre eller sämre. Vi undersöker om man kan tillverka ännu bättre vaccin genom att göra ett medvetet val i hur man producerar protein-baserade vaccin, så att glykanerna får en placering som så många antikroppar som möjligt känner igen.
Iris-stipendiet kommer jag använda för att åka på en internationell konferens där jag ska presentera min forskning för andra som jobbar i samma branch. Om vi kan lära oss om hur man skapar nya bättre vaccin skulle vi kunna förhindra en hel del av de sjukdomar som vi idag inte har någon behandling mot.
Eva Marie Sjöberg
Mitt namn är Eva Marie Sjöberg. Jag är bosatt i Falköping och arbetar för stiftelsen Bräcke diakoni, på Rehabcenter Mösseberg. På Bräcke diakoni bedriver vi olika non-profitverksamheter inom vård och rehabilitering, bland annat cancerrehabilitering i fin miljö. Till yrket är jag psykoterapeut. Jag har fått IRIS-stipendium för att arbeta fram en forskningsplan som kan föra mig vidare till doktorandstudier i Göteborg. Det här är vad jag vill ägna mig åt:
Jag är intresserad av att undersöka salutogena faktorer som minskar risken för att man efter cancerbehandling inte förmår gå vidare i livet p.g.a. psykiska och emotionella problem. Jag vill ta reda på om brist på dessa salutogena markörer kan upptäckas tidigt (genom screening) så att riktade rehabiliteringsinsatser kan sättas in både före och efter avslutad primärbehandling av cancer. Förekomsten av cancerfall ökar globalt och forskning och framgångsrika behandlingsmetoder resulterar i att alltfler människor överlever cancer. Med denna positiva utveckling ökar också behovet av rehabilitering. Enligt Cancerrehabiliteringsrapporten (CRF, 2018) föreligger det besvärande ojämlikheter och brister i eftervården av cancerpatienter. Kunskapsnivån om effekterna av cancerrehabilitering är låg. Här vill jag bidra med kunskap och utveckling.
Marie Sterling
Mitt namn är Marie Sterling, jag är gymnasielärare i svenska, historia och religion. Jag har varit lärare i 16 år.
Ganska omgående insåg jag, att som lärare kan man göra skillnad och påverka samhället positivt, då man undervisar ungdomar, de som skall bygga vår gemensamma framtid. Demokrati och människors rättigheter genomsyrar all min undervisning, och det har även blivit ett engagemang som påverkar största delen av min fritid.
Jag skall ge exempel från de sista åren vad jag gjort, förutom arbetat heltid som lärare:
Sedan 2013 är jag engagerad i Svenska Kommitteen Mot Antisemitism där jag guidar svenska ungdomar i Förintelsens fotspår i Polen, s.k. hågkomstresor på uppdrag av Sveriges regering.
2018 tilldelades jag Hedí Frieds lärarpris. Utmärkelsen premierar lärare som gör en extra insats i syfte att bekämpa främlingsfientlighet, rasism och antisemitism med utgångspunkt i lärdomar från Förintelsens historia.
2018 tillbringade jag en månad i Myanmar som lärarcoach genom organisationen Teachers Across Borders Sweden.
2019 startade jag ett utbyte med min gymnasieskola i Botkyrka, och en gymnasieskola i Parisförorten S:t Denis. Syftet är att eleverna skall diskutera och utbyta erfarenhet gällande gemensamma utmaningar med fokus på integration och identitet.
2020 blev jag antagen till utbildningen Skolambassadör för EU, i regi av regeringen och EU-kommissionen. Efter utbildningen skall jag bidra med ökad kompetens om EU bland mina kollegor samt se till att EU-frågan blir en integrerad del i vår skolas undervisning.
Så slutligen Iris-stipendiet, vilket jag är mycket tacksam för, då det finansierar en tre-veckors studieresa till Israel. Syftet med resan är bland annat att besöka Ghettokämparnas kibbutz där det pågår ett utbildningsarbete med israeliska och palestinska ungdomar. Genom att utbilda ungdomar försöker man bygga ett inkluderande, socialt och sammanhållet samhälle i Israel med medborgerlig jämlikhet, ömsesidigt ansvar och en gemensam framtidsversion.
Under resan kommer jag även att delta i en veckolång kurs på Yad Vashems Universitet och forskningsinstitut. Innehållet i kursen är: Hur kan vi bekämpa antisemitism, vad kan vi lära av Förintelsen och hur kan dessa kunskaper föras in i klassrummet och in i framtiden?
Marit Stockfelt
Jag är legitimerad läkare och forskare, och träffar i mitt yrke framför allt kvinnor med autoimmuna sjukdomar. Mitt intresse är immunologi, hur immunförsvaret skyddar oss men också kan orsaka skada. När en kvinna med den autoimmuna sjukdomen SLE blir gravid har hon ökad risk för komplikationer, men vi förstår bara delar av de inflammatoriska processer som ligger bakom. Jag tror att den immunaktivering som kan ses i blodet hos kvinnor med SLE är ännu mer påtaglig under graviditeten, och att detta leder till inflammation i moderkakan med ökad risk för komplikationer hos både moder och barn.
För att förstå detta koordinerar jag tillsammans med min forskningspartner Anna-Carin Lundell en nationell studie för att studera moderkakan hos kvinnor med SLE jämfört med friska kvinnor. Genom att studera immunförsvaret i moderkakan hos kvinnor med SLE så ökar vår förståelse för de komplikationer kvinnorna kan drabbas av och vår förmåga att förändra situationen.
Jennie Tiderman-Österberg
Jag heter Jennie Tiderman-Österberg och jag arbetar som musiketnolog och sångerska. Jag har alltid varit intresserad av kvinnors musik och deras erfarenheter av att musicera som kvinna i en mansdominerad värld. Detta har lett fram till att jag under tre år har studerat det nordiska fäbodväsendets lockrop – kulning. Jag har varit arbetsledare för projektet ”Fäbodlandskap och vallmusik” som hade till syfte att dokumentera och studera fäbodkulturen och dess musik. Arbetet resulterade i en antologi i ämnet, två dokumentärer och en föreläsningsturné som innehöll konserter med vallmusik, där jag själv var föreläsare och en av musikerna. Detta projekt blev en pilotstudie för mitt avhandlingsprojekt ”Kvinnors röster”, vilket äger rum på Musikhögskolan i Örebro där jag går forskarutbildningen i musikvetenskap. Projektet handlar om att göra vidare studier om kulning och varför det är ett sådant populärt röstuttryck för kvinnor idag. Jag är särskilt intresserad av samtida möten med ett kvinnoburet kulturarv och hur kvinnor genom det mötet kan känna sig stärkta. Detta är ett etnologiskt arbete där jag kommer att spendera mycket tid ute i fält, både på fäbodar och i andra kontexter där kulning förekommer. Stipendiet möjliggör mitt fältarbete och min forskarutbildning i form av att finansiera mina resor, forsknings- och analysutrustning, samt litteratur. Det är en stor ära och stolthet för mig att vara en utav Irisstipendiaterna och jag är evigt tacksam för det ovärderliga stödet till min forskning. Något som kommer att synliggöra de kvinnor som burit, och bär, denna viktiga del av vår historia.
Alice Wadström
För närvarande arbetar jag med rättsstatsfrågor på FN, med särskilt fokus på förebyggande av våld och konflikt, samt främjande av kvinnors deltagande i beslutsfattande och i fredsprocesser. Jag har erhållit medel för att bygga expertis inom dialog och medling och kommer delta i ett antal specifika utbildningar för det ändamålet. Lärdomarna därifrån kommer jag kunna omsätta såväl i min nuvarande roll som i framtiden.
Jag är utbildad jurist inom mänskliga rättigheter, uppvuxen i Göteborg och har studerat och arbetat i Frankrike, USA, Tyskland, Haiti och Tunisien.
Ett stort tack till Iris Jonzén-Sandblom och Greta Jonzéns Stiftelse för stipendiet!
Hilda Wenander
Mitt namn är Hilda Wenander och jag har en bakgrund inom urbana studier och hållbar stadsutveckling. Jag sökte Irisstipendiet för ett doktorandprojekt inom kulturgeografi. Jag är särskilt intresserad av hur stadsplanering förhåller sig till politiska aspekter och olika samhällsgruppers behov, exempelvis kvinnors. Tidigare forskning har visat att hållbar stadsplanering saknar känslighet för politiska aspekter, t.ex. framtidsvisioner som står i konflikt med varandra, vilket begränsar de demokratiska möjligheter för medborgarna att engagera sig i stadens utveckling. Jag vill undersöka på vilket sätt politiska aspekter hanteras i nutida stadsplanering i Sverige och Storbritannien. Projektet undersöker även invånarnas perspektiv på stadsutvecklingen och hur deras möjligheter till inflytande ser ut. Projektet uppmärksammar tidigare förbisedda behov, framförallt från historiskt marginaliserade grupper som exempelvis kvinnor, som starkare behöver inkluderas i stadsplaneringen.
Duygu Yilmaz
Jag heter Duygu och arbetar som forskare sedan 2018 i Sverige. Mitt fokus är att utveckla material för hållbar energi/energilagring och stödja rörelsen för klimatförändringar. Jag är glad att få stöd av Iris Stipendiet eftersom jag alltid motiverar mig för att försöka vara en framåtsträvande kvinna. Som kvinnor utmanas vi alltid att bevisa oss mot män och samhället. Jag kommer alltid att insistera på att vara i frontlinjen för att visa att vi är mer än tillräckligt för att vara vår egen hjälte! Jag kommer alltid att vara tacksam för att jag accepteras och stöttas av det svenska samhället både på vetenskapligt och socialt sätt. Bland det stöd jag har fått är Iris det mest speciella eftersom det påminner mig om att vara kvinna är mer än tillräckligt för att känna sig unik och dyrbar. Med det stöd jag får kommer jag att gå med i en workshop för att förbättra min kunskap om min expertis. Jag kommer också att gå med på en konferens för att publicera mina vetenskapliga resultat med det relaterade vetenskapliga samhället, tack vare Iris!